pillaas

Visste ni att det fanns något som heter Åkarbrasa?! En dag i butiken när Cissi och Louise fortfarande jobbade så nämnde Louise det ordet och jag och Cissi stod som stora frågetecken. Vad är åkarbrasa?! Det ordet måste Louise ha hittat på! Eftersom varken jag eller Cissi fattade vad hon pratade om var hon tvungen att googla fram ordet. Och visst tusan finns det! Haha!

 

Igår när jag var med Louise så tänkte jag ta en bild på henne varpå hon säger "Nej, jag är inte fotoskenisk idag!". Och diskussionen började igen. Finns det något som heter så?! Jag tänkte på fotoskenlampa. Men visst finns det tydligen något som heter fotogenisk också! Så hon är inte så knasig ändå den där Louise ;-) Förrutom då hur hon uttalar ordet sccchhex. Vi har kommit på att uttalet av olika ord måste ha att göra med varifrån i landet man kommer.

Säger ni Kex eller schex?
Laakrits ellek Lackrits?

Kavviar eller Kaviaar?

och vart är ni ifrån?! :-P Vore kul att se om vår teori stämmer!

 

Jag träffar så roliga och unika människor här nere. Finns till exempel dom som säger att man kan höra ett leende! "Jag tror att hon var vaken för jag hörde hur hon log." "Hörde du hur hon log?!" "Ja.. Jag hörde mungiporna"

Jag menar, ni hör ju själva?! 

Sen finns det dom som ställer sig och vattnar tomatplantor kvart över ett på natten.

Vissa dagar är så fyllda av skratt så jag har får ont i magen. Jag älskar det!

 

♥

Idag blåser det typ storm, så ikväll kommer det säkerligen en hel del brända turister. Sådand här väder då man inte känner hur det bränner i huden. Det var en helt okej shoppingkväll igår. Sa jag det? Jag hade nog någon kund i stort sett hela tiden. Trevliga dessutom! Så min önskan kan man väl säga blev uppfylld. Jag hoppas heöt enkelt på en ännu bättre kväll ikväll! Och ikväll kommer dessutom Maria att börja jobba kväll! Jippie! Behöver jag inte känna mig så ensam nu när Louise också gått hem.

 

Nu har jag fått en fläkt och en sopborste också. Så kanske det går lite lättare att sopa golven. Nu slipper jag ju Hugos bästa vän. Någon dag ska jag ta mig dit och köpa lite småsaker själv också. Jag ville göra det så snabbt som möjligt idag eftersom stackarn var trött. Jättegulligt av honom att köra mig ändå. Han kom och knackade på och frågade om vi skulle åka. "Yes if it's really ok" skulle jag säga "yes, if.." var det enda jag hann få fram innan han sa att självklart! Nu åker vi! 

Så jag rafsade ihop min väska och vi åkte iväg. Så sitter vi i bilen och jag funderar.. som vanligt.. på vad jag ska säga.. Det känns ju bara dumt att vi stiier där knäpptysta båda två. Så jag frågade om imorse, när jag kom ner för att äta frukost, och köket var tomt! Han såg helt förvirrad ut stackarn och jag fick säga det tre gånger innan han förklarade att han var väldigt trött så han hängde inte med riktigt. Han förklarade att han åkt både hit och dit hela dagen idag. Jag kände mig lite smådum som fick honom att köra mig och krångla när han egentligen bara längtade efter att få sova. "But I promised you I'll drive you so.." Men jag sa ju att om du är trött så måste du säga till! Han hade ju inte alls lovat. Bara sagt att vi skulle åka idag.

 

I alla fall så skulle jag förklara för honom vad jag skulle ha. Vilket inte var så lätt när jag inte kom på vad något av det hette på engelska. Jag försökte förklara en fläkt.. Varpå han typ bara skrattade åt mig! (han måste verkligen tro att jag är blåst på riktigt)

Vi kom fram och han stannar bilen efter vägen. Jag inser lite panikartat att han tänker släppa in stackars mig i det där stora Sali Pazar helt ENSAM. Jag tänker att jag måste komma på något. Snabbt. Så jag frågar var jag hittar den här (visar med händerna, en duschdrapperistång). "Ehmm.. I don't know eather, but I can help". Ja tack. Jag kan inte det engelska ordet så hur ska jag kunna föklara detta i en turkisk affär?! Haha

han följer med och frågar fråga på fråga i butiken innan vi kommer fram till att stången finns inte, men det andra letar vi fram. Jag fick inte ens fram det engelska ordet för en sopborste?! Till slut fick jag i alla fall det viktigaste. 

 

Eftersom turkarna är gentlemän (de flesta, tillochmed kvinnorna, alla är verkligen sjukligt artiga. till skillnad från dem känner man sig ju hur otrevlig som helst?! jag menar typ på frukosten då tillochmed en gravid kvinna ställer sig upp för att jag, en helt vanlig person, ska få sitta ner, liksom vägrar sitta om inte jag sitter. hur oartig känner man sig då?!) så bar han allt, öppnade dörrar och bara serverade allt utanför min dörr. Bättre kan det ju inte bli.

"Pennyyy! Are you happy now?" Haha! OM jag är :-)

 

Jag tycker på något vis om mitt nya smeknamn. Det klingar så fint med denna turkiska dialekt.

 

Jag måste säga att så roligt jag hade när jag gick på disco med anne har jag inte haft på länge! Hon är 40+ och röjde på dansgolvet som helt vild! Jag tror på något vis att det gör lite att hon inte är helt turkisk, hon har lite europé kvar i blodet ;-) 

 

Hon visade mig först till ett ställe som heter Alremu (tror jag). Där hade hennes man jobbat och han hade vänner där, så där kunde jag känna mig trygg. Jag måste säga att det hittilss var det roligaste stället jag varit på. Dom hade väldigt bra musik, och man kunde sitta ute och prata utan att behöva säga "va" var tredje sekund!

Där var en gammal kvinna med vita shorts och linne och en penna. Hon dansade runt som en nybliven 18-åring och bad folk skriva på hennes kläder. Fram i grenen stod det "70 år". Hon var alltså ute på sitt 70 års party. Vilken kvinna alltså! Haha. Synd att jag inte fick någon bild på henne :-)

 

Efter vi avslutat våra drinkar där så gick vi till The Zone.. Eller ja, vi gick först till Harbour för att träffa hennes man, men han var tydligen på The Zone och väntade på oss så då gick vi dit. Jag kan inte annat säga att vi släppte loss ordentligt! Så sjukt mycket roligare att gå ut en fredag än mitt i veckan! Dessutom helt perfekt att ha vår egna bodyguard! Haha! Vi lämnade av allt vid Celal (tänk att anne fick gifta sig med en av dessa muskelberg i svarta tighta kläder) och röjde dansgolvet. Anne tröttnade såklart tidigare än mig så hon ville ta en öl i baren. Så jag fick väl ställa mig där och dansa i stället då, för det galna dansgolvet ställer jag mig inte på ensam. Även om mina bodyguards sitter i baren ;-)

 

 

Jag kan lugnt säga att det inte var sista gången jag gick med anne ut och dansade. Fyra på natten var jag hemma. Nästa morgon var jag väldigt glad att Hasan sa att jag kunde börja kl 15. Tack gode gud!

Mindre glad blev jag när jag fick reda på att anne inte skulle komma mer. Hon hade blivit av med jobbet :'(

 

Hej mina kära läsare. Jag ser att ni är inne och kollar läget varje dag. Jag ber hemskt mycket om ursäkt att jag inte kommit med någon uppdatering. Det är såhär förstår ni att det har hänt en hel del sista.. veckan.. eller ja, sen jag uppdaterade sist, som har varit himla jobbigt. En sak som kapat mig helt och hållet. Jag har inte haft ork att sätta mig och skriva. Mest bara sovit, vilket betyder att jag inte heller har tränat.

 

Nu har jag bestämt mig för att jag måste lägga allt det här bakom mig och försöka klättra upp igen. Idag har jag tagit ett första steg genom att pallra mig upp fast jag kände mig döende och städa hela lägenheten. Vilket ju tar sin lilla tid eftersom jag bara har en liten sop att använda. Jag var klar och redo redan vid 13, eftersom jag skulle få hjälp att handla hem lite nödvändigheter. Dock så blev det inte av eftersom det hade varit mycket jobb så min skjuts var lite sen hem och ville nog vila upp sig inför kvällen. 

Men jag är glad att jag orkade göra allting klart innan 13. Och att jag fick den här lilla stunden till att ta det lugnt för mig själv. Helt ärligt satt jag här och hoppades att det omtalade turkiska minnet skulle gjort så han hade glömt mig och att vi får ta det imorgon i stället. Så det blev ju gansla så bra ändå :-)

 

Nu har Louise slutat att jobba och både anne och Cissi jobbar inte heller kvar. Det betyder att nu är det bara jag kvar. Alltså inte BARA jag såklart. Killarna är ju kvar. Och Aice, Hatice och den nya.. Vet inte vad hon heter.. Men dom jobbar dag för det mesta, och dessutom pratar inte mycket enelska. Så det är väldigt tomt på jobbet nu. Att anne är borta tror jag tar hårdast av allt. Jag kände att jag kom henne så nära på något vis. Och att hon liksom tog hand om mig. Louise var jag ju beredd på, så även om det är jättetråkigt så visste jag ju det från början.

Så ikväll kommer det nog kännas rätt så ensamt, alltså hoppas jag på massor av trevliga kunder. Jag behöver roliga saker att tänka på, så jag glömmer allt det andra. Sen imorgon börjar Maria jobba kväll! Jippie!! Och jag kanske kommer få börja jobba 16-01. Det måste jag säga att jag ser fram emot. Ju senare på kvällen, desto roligare, tycker jag :-)

 

♥

Ursäkta mig för den dåliga uppdateringen. Jag mår inge vidare bra i kroppen och jag håller på att bli galen. Jag är trött och slut hela tiden. Jag måste komma på ett sätt, en rutin, som får mig piggare. Kanske en mirakel-spruta?! Haha!

 

Igår var jag ledig så kvällen innan var jag ut och dansade igen! Denna gången var vi bara på The Zone. Det var bättre musik där den här gången. Men mindre folk. Fast mera spex. Jag fick tomtebloss i drinken och dom tände"mega-bloss" på gatan och inne på dansgolvet! Dom spelade en massa gamla godingar och tillochmed "Sommartider"!

Vi hade planerat ut allt och tog med oss varsin påse i stället för väska, vilket jag inte riktigt förstår varför vi gjorde?! Det resulterade ju bara i att det såg ut som vi gick runt med soppåsar. Och det tog ända till halv tre innan vi vågade be dem lägga vår soppåse i baren medan vi dansade.

Denna gången var vi inte hemma förrän vid 04-snåret. Tiden går så himla fort!

 

 

Jag måste skryta lite också med den norska gruppen jag hade den dagen! Äntligen var det min tur att få dem! Det var tre norska barnfamiljer som shoppade som galna! Jag fick sälja tre stora högar som innehöll något från varje avdelning tror jag! Det var mycket folk i butiken den kvällen, så ingen hade riktigt tid att hjälpa mig. Men det gjorde inget. Det var superkul!! 

 

Jag har kommit på också att jag har ju sagt "att det här var en så vanlig dag så det finns inget speciellt som hänt att blogga om", typ. Men det handlar inte om att det varit en vanlig dag.. Det handlar om att hitta de små komiska delarna från denna dagen. När man kan hitta de små grejerna, det är då jag tror att man kan säga på riktigt att man mår riktigt bra. Att man är lycklig. För det mesta känner jag mig lycklig här. Men jag har mina dalar också. Tyvärr fler än vad jag hade önskat. Men jag övar mig varje dag. Som härom dagen. En helt vanlig dag. Men jag hittade en komisk liten del. Och då återkommer vi till vad nu Kadir kan tänka om mig egentligen.. Kan det inte en enda gång vara någon annan i närheten när jag gör bort mig?! Varför står där smma person varenda gång?! Denna gången var dett ett par jeans jag letade efter. Rätt ny modell, så jag kunde inte fatta varför jag inte hittade dem. Jag såg mig omkring efter Louises Kadir eftersom han typ är jeansexpert. Men jag såg honom inte så jag fick ropa på den andra Kadir. Jag ropar tre gånger innan han visar att han reagerar.. så säger jag "Kadir! Where is other Kadir?!" (detta säger jag eftersom en annan dag när jag frågade denne Kadir om något så visste han inte och han sa att jag skulle fråga Louises Kadir). Han säger att han är inte här, "but you know I can also help..?" (här känner jag nu hur himla dum min fråga verkade, så alltså knäppisdelen nr 1). Så frågar jag alltså! "this jeans... I cant find it!" Helcoolt går han in och pekar ut dem direkt. Det hela går på typ 2 sekunder. Det visar sig att de där jäkla jeansen ligger rakt frmför näsan på mig! 

Det är en sån liten grej. Men som är den lilla komiska delen den dagen. Jag kände ännu en gång hur jag ville sjunka lite genm jorden. Hade det varit någon annan så okej, men kan liksom vara blind en gång.. Men när det alltid är samma person.. Det är då man börjar skämmas lite.

 

Igår när jag var ledig var jag och Louise in till Manavgat och hon visade mig guldställena! Fast det var ju så mycket jag skulle behöva. Som jag inte kan släpa på en dolmus liksom. Så jag lär be någon vänlig själ med bil hjälpa mig, så jag kan få hem fläkt och lite annat trevligt. Jag hade hoppats på att hitta nåogon riktigt billig solsäng eller solstol också. Tänk vad härligt att kunna sova på balkongen ;-)

 

 

På eftermiddagen då Louise åkt hem så tänkte jag att jag skulle ta mig ner till östra stranden. Så jag tog en dolmus till Side och gick resten av vägen. Jag stannade redan i början av stranden, för jag var otroligt hungrig. Så jag satte mig på No name restaurant och njöt i solen och åt mat. Efter det tänkte jag att jag skulle lägga mig och vila en stund på en solsäng. Här lärde jag mig en viktig läxa! 

 

Somna aldrig på en solsäng på eftermiddagen! 

Jag satte mig till rätta och killen som jobbade på stranden kom fram och frågade om jag ville dricka någonting. Jag tackade nej och han började småprata lite. Han var väl trevlig och så, så det var inga problem. Så gick han vidare till jobbet och jag läste egenom ett mejl på min telefon. Han gick och sopade av alla solsängar från sand och kom förbi och småflirtade och sopade på mina ben. "Jaja" tänkte jag "typiskt strandkillarna.." Visst var det lite smickrande att en solbränd muskulös boxare stod där och slängde blickar till MIG, men mer än så brydde jag mig inte. Jag har mina tankar hos någon annan...

Så somnar jag. Jag vaknar av någon som kommer "Laadyy! Wake up!" Och inser att jag sovit ett tag och solen börjar närma sig nedgång och alla turister har gått hem. Lite förvirrat sätter jag mig upp. Känner hur kallt det blivit och tänker att nu måste jag ju ta mig hem innan det blir helt kolsvart. Ni såg ju bilderna därifrån förut om hu öde det är där!

Men han sätter sig på solsängen brevid och småpratar på knagglig engelska. Eller knagglig.. snarare jättedålig. Försöker lära mig lite turkiska ord (som jag förövrigt redan glömt). En kille från restaurangen kommer med kaffe. Jag som inte ens dricker kaffe... Men vad ska jag göra då när dom är snälla och redan gjort i ordning?! Så jag sitter artigt och dricker mitt kaffe.. Inte helt hemskt i alla fall..

 

Efter en stund blir denna strandkille alldeles för närgången och klängig så jag säger att jag måste gå. Men det ville han inte låta mig. Han tyckte verkligen inte att jag skulle gå ensam i detta mörker, eftersom det fanns dom som kunde skäla min väska (bland annat). Han envisades om att köra mig. Som att jag ville sätta mig i en bil med honom?! Det var väl lika illa som att gå själv i mörkret? Dessutom med dom armarna så skulle han kunna hålla i mig med ett lillfinger.. Lite smått panikartat började jag fundera på hur fan jag skulle ta mig hem. Medan han blev allt mer påträngande. Till slut kom det en annan och presenterade sig. Han var tydligen den som körde bussarna som går till hotellen. Han frågade vilket hotell jag bodde på. Men jag bor ju inte på något hotell.. Jag bad om att bli körd till Bilgi. Så vi åkte iväg. Med strandkillen i släptåg. Jag tänkte att det här kan verkligen gå hur som helst! Så åker vi.. Och så svänger dem åt fel håll! "Side-tour" säger killen som kör. In på en mörk gata... Ja men det här verkar ju lyckat...

Dom stannade och jag frågade vad vi gjorde där. Jo, han ville att jag skulle följa med hem.. "Nej tack! Jag ska hem!" Chauffören försvann och ut från huset kommer..... ETT SPÖKE!!! 

Nej, men inte långt ifrån. En ny chaufför med hela ansiktet insmetat i vit ansiktsmask. Han liksom lyste i mörkret. Måste ju inte alls sett kul ut för mötande trafik?!

 

Dessa killar visade sig alltså vara rätt okej. De tog mig hem. (inte ÄNDA hem, skulle ALDRIG visa dem var jag verkligen bor, såklart) Men det kunde ju varit mycket värre! Vet inte om jag vågar gå till Östra stranden igen. Men den är ju så mycket bättre...

 

Jag svirade om och tog mig ner till jobbet för att köpa frimärken på marketen och se om Louise hade sin fina nya tröja på sig. Som hon lovat mig att ha ;-) 

 

♥

 

(skrivet torsdag, men blogg.se har legat nere)

Jag har fåt dille på Gyllene Tider. Igen. Jag sitter och spelar om och om igen på youtube! Liveversioner såklart. Så jäkla härligt! Tänker på den gången jag och tjejgänget i högstadiet var på Lugnet och kollade på dem. Sommarstämning till MAX! Då saknar man lite den Svenska sommaren, då den är som bäst. Det är liksom något speciellt över det. Fast jag klagar inte för här har jag sommar om något ;-)

Fast det är nåt speciellt över att lyssna på GT när man har denna känslan i kroppen. den här känslan av att inte kunna sluta tok-smila! Jag känner glowet runt omkring mig. Idag på vägen till jobbet var det en som började sjunga "pretty woman, walking down the street, pretty woman, walking down the street.." Och det sög jag i mig ;-)

 

Idag har jag varit megaduktig! Jag vaknade ju och gick ner på frukost. Sen fick jag veta att jag skulle jobba 15-24 igen så då la jag mig en stund till och drömde mig bort ett tag ;-) Sen gick jag upp och böt till träningskläderna och körde ett stenhårt pass! Efter det gick jag upp till Maria med lite grejor och passade på att låna hennes våg! Jag kan säga såhär. Att mitt mål att slå 10kg inom de kommande 10 dagarna är inte helt omöjligt ;-) Om jag skärper mig med chokladen! Men jag fick ju melon av Hasan idag så då klarar jag ju mig :-)

Efter det storskurade jag badrummet och diskade upp disken. Jag tvättade och duschade. Sen vilade en stund. Eller ja... låg och stirrade i taket och det bara spratt i kroppen så jag kunde inte direkt vila. Så jag gick upp och hängde tvätt och begav mig till jobbet i stället! Hihi!

 

 

Väl på jobbet idag har det varit rätt så segt. Tur att jag har anne & Louise som gör livet lite lättare att leva :-) Anne är min turkiska mamma och Louise har nu fått titeln "min personliga coach". Haha! "Louise hur ska jag vara idag då?!" "Men Louise, gjorde jag verkligen rätt när jag gjorde såhär?" "LOUISE vad hände nu!?" Hihi. Så himla synd att jag inte fick åka med dem hem idag för vi var ju verkligen inne i värsta snacket! Jag hoppas så galet mycket att vi kan ses och åka till Manavgat på onsdag! Jag fattar inte hur jag ska överleva när hon inte ska jobba mer. Hur ska jag klara mig utan min personliga coach?! 

Louise! Jag vet att du läser det här. Du får helt enkelt inte sluta komma till jobbet. Du får typ.... föda där?! Du behöver inte jobba. Bara vara där och coacha mig! Haha. Skämtåsido. Jag behöver dina "chex" & åkarbrasor! 

 

Nu ska jag lägga mig och varva ner. Drömma mig bort. Och längta efter frukosten imorgon. Och en strålande måndag!

 

♥

Kom nyss hem från en helt okej kväll på jobbet. Det var inte jättemycket folk, men jag har haft kunder i stort sett hela tiden och jag har haft roligt med Louise! Det är det som är det bästa med att jobba 15-24. Man vet att det blir bara roligare och roligare ju senare det blir! Först kommer jag 15, då är det sådär.. Sen 17 kommer anne! 20 kommer Louise och sen efter det börjar det rulla in bra med kunder! Och så sista stunden när det är rätt dött med kunder och man kan prata en massa med varandra!

Idag stod jag och Louise och lyssnade genom väggen på Eurovision i restaurangen vägg i vägg. Vi hörde att det var bidrag nr 12 och blev helt till oss eftersom Robin ju var nummer 16! Så vi stod där och tröck och väntade på att dom skulle säga 16! Och när dom presenterade bidrag nummer 15 så tjöt vi till och studsade av lycka att vi skulle kunna springa och se bara Sveriges bidrag! Så kom 16 och vi sprang som småflickor och såg på Robin! Men ja... Hade vi för höga förväntningar? Jag lämnar det så.

 

Igår kväll hade Louise fått leverans från sin syster i Sverige, som skickat med en trisslott. Alldeles glittrig! Så vi tänkte att denna måste ju innehålla storvinsten! Så när det inte var nå fålk sent på kvällen så tog vi fram den. Louise letade fram en "lyckoslant" och började skrapa. Men det kom ju bara låga nummer.. 

(hahaha ser ni hur jag stavade folk?! jag tyckte det var så kul så det får faktiskt stå kvar :-P haha)

 

All denna förväntan.. Och så var lyckoslanten bara en slant..

 

Idag skulle jag ju skura badrummet. Men jag måste erkänna att jag inte riktigt hann med det. Och det har jag en mycket bra anledning till.. 

 

Jag är så danssugen så jag tror jag smäller av! Så himla synd att dom inte har något dansställe som spelar MIN musik här. Jag har inte direkt något bra ljud hemma så att jag kan shakea loss ordentligt. Det är liksom datorhögtalarna. Hihi. Men gud vad jag skulle behöva typ ett Zumbapass!

Jag ska snart köra en timme i gymet i alla fall, får nöja mig med det! Jag har faktiskt inte kunnat träna på 3 hela dagar och det har ju dragit ner humöret rejält.. Så äntligen kan jag köra hårt igen! :-)

 

Jag har i stort sett börjat jobba 15-24 nu. Underbar tid! Sen är jag ju såklart flexibel. I ordets sanna befattning (säger man så?). Igårkväll (läs natt) så frågade jag Hasan vilken tid jag skulle jobba idag. Vilket han inte riktigt kunda svara på. Men han sa att jag går väl ändå ner och äter frukost? Jo det gör jag ju sa jag och så lämnade jag et så. Tänkte att det blir säkert 15-24. 

Så vid frukost idag hade de andra konferens på turkiska och så kom dom fram till att jag skulle jobba dag. Ja okej. Då gör jag det! Jag kom ju på att det är ju en perfekt dag att jobba dag. Jag kan ju se Eurovision ikväll ;-) Så jag gjorde mig i ordning och började planera på hur och var jag skulle kolla Eurovision! Så knackar Maria på dörren och vi ska iväg. Jag kommer ut genom proten, på väg till jobbet, så ser Hasan fundersam ut.. "Förlåt mig Penny! Kan du komma kl 15 istället?" Haha! Tur att jag är flexibel som sagt! Klart jag kan komma 15. "Tack du är sååå snäll!". Här finns det inte mycket till planering och jag har aldrig fått använda min flexibilitet på detta sätt förut! 

 

Jag har kanske varit lite dålig på att blogga på senaste, men jag ha liksom byggt upp en vardag. Det är egentligen inte mycket speciellt som händer. Fast ändå är liksom allt speciellt. Jag trivs så otroligt bra och när jag tänker på det. Att jag lever här i Side, i min dröm. Så blir jag alldeles lycklig inombords. Det licksom pirrar i kroppen och jag känner mig kär. Kär i mitt liv.

Sen får jag som sagt lov att påminna mig själv om detta ganska så ofta. Fast det är ganska så enkelt att komma på banan igen när man kommer ihåg hur många underbara människor man har omkring sig.

Som anne, Louise, Maria och Selma. Dem är mina guldklimpar här! Får mig alltid på bra humör. år mig alltid att skratta och känna lycka! Varje dag känner jag lycka! Det är så långt ifrån vad mitt liv har varit förut så jag har julafton varje dag. Det är en underbar känsla!

 

Nu ska jag ladda för att köra en timme i gymet, slänga in en tvätt i maskinen för det kan bli bra torkväder faktiskt. Sen ska jag skura badrummet innan jag vilar en stund innan jobbet. För att liksom bryta av denna lyckohistorie så att ni vet att jag inte bara hoppar omkring på rosa moln. Jag måste faktiskt skrubba mitt badrum också. Tyvärr. Haha!

 

Jag måste bli bättre på att följa mina egna råd. Jag har börjat deppa ihop ordentligt nu. Och fick ett ganska jobbigt besked igår. Måste verkligen rycka upp mig! Jag vill fokusera på att öva upp min självkänsla, men det är svårt när man inte riktigt vet hur man gör. Om det är någon av er som har något bra råd så är jag verkligen öppen för förslag! 

Jag har det underbart här, men måste liksom påminna mig själv hela tiden.

Nog om det. En vacker dag kommer jag inte förstå hur jag kunde känna såhär! Och denna vackra dagen kommer garanterat komma innan oktober är slut :-)

 

Igår var jag ledig ledig och bara tog det lugnt. Jag sov till elva, vilket jag inte gjort sen jag var i Sverige, typ innan jag slutade i Leksand! Var jätteskönt. Men såklart vaknade jag av att jag frös och hade ont i halsen, så fick lov att skippa träningen :-( Hur trist som helst, men jag vill ju inte att det ska sätta sig på hjärtat. Vaknade idag i hopp om att vara bättre, men icke!

 

I stället tog jag det lugnt och tog på sandlerna och promenerade iväg för att kolla in östra stranden. Undrar verkligen varför jag inte varit där förut?! Åh vad lugnt och skönt! Såg dessutom ut som jag var ute i ingenstans. Lugnt mitt favoritställe hittills!

 

Det har varit nårgra väldigt vanliga dagar, vilket har gjort att det inte funnits så mycket att blogga om. 

Igår hade jag fullt upp hela dagen. Faktiskt ända fram till tre på natten, så då hann jag faktiskt inte skriva något. Men även om inga stora händelser inträffat så måste jag ju såklart berätta för er hur jag har det.

 

Det har varit lite kallare nu i några dagar och idag till exempel har jag riktigt frusit på kvällen. Jag jobbar lite hur som helst nu också. har jobbat dag i flera dagar. Idag äntligen fick jag delad tur. Vilket jag tycker om eftersom jag gillar att jobba kväll :-) Speciellt roligt nu när Louise också jobbar! 

Jag får i stort sett alltid sådana skratt/fniss anfall när jag åker hem tillsammans med Louise och Kadir. Ikväll är jag ganska trött och jag hade svårt att sluta skratta. Vi skulle köra hem Cissi och så killen som packar. Så blev jag den som fick sätta mig i mitten eftersom Cissi skulle av före mig. När jag sätter mig skämtar Kadir till det och säger att jag inte ska röra honom. Eftersom det är trångt så svarar jag att "det är så svårt att låta bli", vilket de andra tolkar helt som de själva vill. Så börjar skrattet. Så ska jag förklara hur jag menade, men allt blev bara värre och värre. Det är så små saker egentligen, men de kan få mig att skratta länge. Det är verkligen det här jag har saknat! :-)

 

Igår gick jag och Cissi ut för att dansa när hon hade slutat jobbet strax före tolv. Hon guidade mig till tre olika ställen så nu har jag lite koll på vart man går. På något som heter Light House spelade dom sjukligt hög musik. Jag trodde seriöst att jag skulle vara döv på riktigt när jag kom ut därifrån. Dom hade dessutom "pinuppor" som stod och dansade på höga ställningar. Turkiska killar kom inte in om de inte hade sällskap av någon tjej, så utanför stod det sliskiga killar som ville att man skulle ta med dem in. Trodde dom ja ;-)

På Zone var det bättre ljudnivå och lite mysigare stämning på något vis. Med alla rökte inomhus och musiken var riktigt dålig, om man får säga så. Jag måste dessutom säga att jag är förvånad över att vi fick vara helt och hållet i fred, efter allt jag hört. Var en enda kille på hela kvällen som var dryg och "dansade" runt oss inne på Zone. Jag sätter dansade inom situariontecken eftersom det såg mer ut som att han lekte tåg än dansade... 

Men helt ärligt så är killarna värre på Flamingo i Borlänge än vad de var här. Mycket värre. Kanske var en ovanligt lugn kväll.. Eller så hade jag bara rätt sällskap?

 

 

Det var inte bara dansande pinuppor, utan också riktigt "coola" vakter! Det förstår ni, att här har dom inte gula kycklingjackor på sig, som de har hemma i Sverige. Här står det stora, ofta långa, muskelberg i tight svart t-shirt och svarta byxor och ser stenhårda och tuffa ut, i varje hörn. Där står dom och blickar ut över danshavet och bara helt enkelt ser coola ut. Det är sånna man liksom blir lite rädd för att stöta in i. Vad händer då?!

 

När klockan närmar sig tre så går vi och köper choklad och letar efter en taxi som kan köra oss hem för ett normalt pris. Och när vi handlar kommer Cissi med dagens bästa kommentar! Tänk er nu detta på bred skånska. Närmare bestämt från Malmö. "Do you have a PÅSE?"

Här pratar vi så många språk varje dag att vi blir helt snurriga och tillslut inte vet vilket ord som hör till vilket språk.

 

Har jag berättat om att alla spanar efter en karl till mig?! Jag tror att det är för att dom själva inte behöver leta någon, eftersom de redan har allihop. Eller jag vet inte vad det kan vara. Alla spanar dessutom på helt olika typer av män/killar och näst intill raggar ÅT mig. Jag tror att den enda som inte söker efter en kille till mig är jag själv. I alla fall så hittade jag igår min nye man. Helt själv. Han är rosa och gjord i plast. Riktigt muskulös och het är han också. Han kommer tillsammans med en San Francisco! Så nu har jag berättat att mina kära matchmakeare inte behöver söka längre. ;-)

 

Idag vaknade jag med pirr i magen och ett leende på läpparna. Och inte värst trött fasten jag var uppe sent igår. Vilket underbart sätt att vakna upp till skillnad från igår!

 

När jag fixade mig på morgonen såg jag att jag tycker nog mitt hår blev lite kort ändå, men de andra säger ju att deras hår växer fort som bara den här, så jag hoppas det är samma med mitt! Det känns i alla fall fräscht och glansigt nu till skillnad från riset jag hade innan. Jag vet inte riktigt hur jag jobbar imorgon, men om jag jobbar hela dagen och har ledig kväll tänker jag unna mig pedikyr! För det blev ju inte av igår. Mina fossingar behöver tas hand om.

 

De senaste dagarna har ju jag åkt hem med Kadir och vi har kört Cicci på vägen. Två kvällar har vi gjort så. Och jag har fått så många skratt dessa kvällar. 

Första kvällen berättar Cicci att hotellet ligger vid en restaurang som heter ... vad den nu heter. Okej säger Kadir och åker iväg. Efter en stund frågar han mig om JAG vet var den ligger? Jag får lov att skratta och fråga honom hur länge han bott i Side, varpå han såklart förklarar att han är född här. Så jag sa det att jag har varit här 4 veckor och han i hela sitt liv. Så frågar han MIG vart det ligger!

 

Vi åkte i alla fall, fast typ vägen hem till oss. Jag och Cicci tänkte att han vet väl nån bra väg då, vilket visade sig att det visste han inte, utan han hade bara missuppfattat var det låg. Så vi fick åka värsta omvägen. När Cicci sa "go left here" så svängde han höger. Haha! Gud vad vi virrade runt innan vi äntligen hittade hennes hotell.

När vi väl släppte av henne så frågade jag om han hittade hem nu eller om vi skulle vara tvungna att sova i bilen.

Vi fick åka nästan hela vägen tillbaka igen för att komma på rätt väg.

 

Nästa kväll så frågar vi om han kom ihåg vart hotellet var nu då. Han svarar att visst gör han det! Lite checkt sådär! Så åker vi, och i alla fall närmar oss. Han börjar åka saktare.. Så säger han... "eehh.. where is your hotel?" Hihi!

Alltså så rolig. När vi släppt av Cicci så åker han upp emot området där vi bor. Han säger något om att vi kan åka här. Vet inte om det är en fråga eller bara ett påstående, men jag menar, jag sitter ju brevid, så vad ska jag göra? Vi åker och åker på mörka vägar. Han börjar åka saktare.. Och så säger han att han inte vet vart vi är! Och undrar om jag vet! Haha! Jag kunde bara inte hålla mig för skratt och sa att hädanefter så åker jag nog med Hasan hem så jag vet att jag kommer hem! ;-)

 

Idag jobbade jag dag. Har varit rätt mulet väder. Så mycket folk hela dagen :-) Är jätteroligt! 

Än en gång måste jag ju ocks säga hur söt anne är. Idag pratade hon om att jag skrattar hela tiden och ser så lycklig ut mot vad jag gjorde de första veckorna! Och att hon skulle adoptera mig! Hihi.

Innan jag skulle hem frågade hon om jag ätit, vilket jag inte gjort. så inte fick jag gå hem heller. Först skulle jag äta! Och det var ju lite tur för då hann jag träffa Louise också! Vi pratade en stund inna hon började jobba och jag promenerade hem.

 

Igår hade jag värsta matchen mot en spindel som invaderade mitt gym! Skitläbbig tyckte jag. Tills idag!!! Yuksel ropar på Kadir (vem av dem vet jag inte för båda kom) och sa "Pernilla, don't look here!" Och vadå don't look?! Är ju såklart jag kollar då liksom. Och där på golvet i butiken, värsta spindeln! Jag har seriöst aldrig sett en större spindel live! Föruttom typ bakom en glasruta på zoo eller något. Jag kollade inte nära, jag ryggade tillbaka fast jag var en bra bit bort. Fy tusan!! Träffar jag på en sådan så lär jag då skrika rakt ut!!! Yuksel helt coolt bara tog en kartongbit och lyfte ut den. Eeeuuuwwee... Jag får rysningar bara jag tänker på den!

 

Här har ni den lilla jag bråttades med liksom..

 

Nu har jag tagit mig egenom ett sent pass i gymet och ska ta och krypa ner i sängen. Är rätt trött faktiskt. Och ska väl lägga mig i någorlunda tid för en gångs skull!

 

♥

Jag vet varken var jag ska börja eller sluta! Vad mycket jag har i huvudet! Vilken dag detta har varit!

Och igår skulle jag ju berätta om bilfärderna hem, men så tappade jag tråden helt. Ursäkta mig för de inte så roliga inläggen :-) Nu är jag på banan igen!

 

Idag vaknade jag av en mardröm och var på mycket dåligt humör. Jag var ledsen, arg, besviken förvirrad och frustrerad. Allt på en och samma gång. Hade gärna legat i sängen och tröstätit hela dagen. Men jag skrev lite med Jessica och hon sa att jag skulle avreagera mig på vikterna och CTn. Vilket jag gjorde. Om jag gjorde! Jag har nog aldrig varit så förbannat på ett gympass. Efter halva passet så svor jag och var så arg så jag sparkade i sten och slängde hopprepet. Om jag vetat att jag var ensam i huset hade jag nog vrålat också. Jag hade krig med gymet! Men till slut var jag igenom och fick ta mig en dusch och bestämde mig för att åka iväg till Manavgat på egen hand. jag behöver en turkisk telefon!

 

Jag bar iväg mot dolmusen. När jag börjar närma mig ställen som hette något med Manavgat så funderade jag på vart det var man gick av egentligen. Jag började hålla utkik efter Turkcell som alla sagt att jag skulle åka till. Det kom ett, och ett till. Men det var ju så dött runt omkring? Skulle det inte finnas massvis av affärer här? Jag satt kvar och tänkte att det kanske kommer ett till. Och visste gjorde det de! Inte bara ett. Butiker fanns det och Turkcell fanns det. Men vart ska jag av då?!?! Jag hade ju ingen aning om vart själva MANAVGAT var. Där man liksom "går".. Jag satt kvar. Inga turister gick av, så jag satt väl kvar jag med.. Så började affärerna bli färre. Turisterna satt kvar. "Hallå var ska jag aaav?!" tänkte jag.. Till slut ropar chauffören "slutstation"! Jaha. Det var väl bara för mig att gå av då, och promenera tillbaka samma väg som han åkt.. Eehh..

 

 

Jag promenerade och promenerade. Gick in i vartenda Turkcell, men fattade inget. Fanns ju bara moderna mobiler för flera hundra? Jag fortsatte gå.. Tittade på lite kläder och parfymer. Funderade om jag skulle äta någonstans? Jag var ju riktigt hungrig. Men hur kul är det att sitta ensam på en restaurang? Jag gick förbi dem allihop. Kände mig helt vilse.. Köpte ett par byxor och parfym. Tänkte att jag tar en dolmus tillbaka. Men vart är dolmusen nu då?!

Jag åker inte ensam till Manavgat igen kan jag då säga :-)

 

 

När jag äntligen kommit tillbaka till Side så gick jag av runt butiken för jag hade fått för mig att det fanns ett Turkcell där, men när jag pratade med anne så sa hon att jag skulle gå typ hela vägen hem igen, så skulle hennes man komma och hjälpa mig. Så jag gick och jag gick med min tunga väska och påse (hade köpt stekpanna på Migros också!). Till slut var jag nästan ända hemma och visste fortfarande inte var jag skulle möta honom? Jag satte mig och väntade, och väntade. Men han kom ju inte. Till slut var jag tvungen att gå tillbaka för att se om jag missat något?! Och visst hade jag det. Han stod ju på andra sidan gatan och väntade. 

Jag sprag över och bad om ursäkt att han fått vänta. Så var vi in och fixade telefon och nummer till mig :-) Vet dock inte om det funkar ordentligt än, men när det gör det stänger jag av mitt svenka nummer! Så har ni missat att få mitt turkiska så hör av er :-)

 

Jag var hem en vända för att duscha av mig lite och lämna av lite grejor. Tog en fika tillsammans med Maria, Selma och Marias mamma :-) Hon kom inatt och ska stanna på obestämd tid. Så nu har vi en till i huset :-) Hon hade med sig stegmätare till mig och Maria så nu ska jag börja kolla hur mycket jag vandrar runt om dagarna ;-) Hihi!

 

Jag satte på mig mina nya supersköna byxor och tog dolmusen ner till typ butiken igen. Jag tänkte unna mig lite hårvård och en klocka :-) Eftersom jag blivit rekommenderad att gå till Fashion och fråga efter "Djem" så gjorde jag det. Jag fick värsta servicen! Det var tre stycken som fixade håret! En som tvättade, en som klöpp och två som fönade! Hihi. Var riktigt lyxigt, och det blev jättesnyggt stylat! Dessvärre håller sig inte mitt hår platt så länge i detta klimatet. Men det var ju snyggt ett tag i alla fall ;-)

 

Sen gick jag mot butiken, skulle köpa klocka i affären brevid! Den där som hade hur många som helst som jag ville ha! Var rätt mycket kunder, men jag hejade på anne och de andra och hon var lika söt som vanligt! Jag kommer gående och hon liksom tappar hakan när hon ser mig och utropar "MACSHALLA! tu tu tu" (vilket man ska ta som en stor komplimang!) 

Jag kollade på klocka ett bra tag innan jag till slut bestämde mig för en rätt så enkel med jättefin. Fast lyxig Rolex såklart ;-) 

 

 

Jag hörde om jag inte kunde få lift hem med någon senare så Hasan sa att jag skulle komma vid 23 så skulle nog Kadir hem då. Så jag vandrade iväg för att kanske få mig en pedikyr. Fast när jag gick runt så var jag mer sugen på en drink och att ringa och skvallra lite med Sverige. Så jag satte mig på Norden och var lika artig som vanligt och pratade i telefon hela tiden. Jag beställde en Strawberry daquiry och njöt av den goda smaken. Oj vad god den var! Men eftersom jag ätit lite dåligt så kände jag att en var mer än nog. Jag pratade länge med Carro i telefon och fick skratta massor :-) Men så började klockan närma sig 23, så jag fick lov att gå.

 

Väl i butiken igen hade Kadir åkt för länge sedan, så jag fick åka hem med Louise och hennes Kadir vid 24. Så nu sitter jag här och skriver så tangenterna glöder. Äntligen hemma ;-)

Louise kom med glimten i ögat och sa "Jag har en date till dig!". Så det har jag nu lite svårt att släppa ;-)

 

♥

När jag vaknade imorse satte jag mig i sängen. Alla muskler liksom kändes som de aldrig skulle komma igång. Armar och ben var tunga som bly. Ögonlocken ville inte öppnas. Jag var så trött och det enda jag ville var att klockan skulle vara 13 så att jag fick ta min siesta. Ingen träning idag inte! Idag tänkte jag vila. Och så kom jag till jobbet och allt bara vände! Det kom en massa svenskar, bland annat några som varit i butiken innan och kikat, så jag känner igen som lite redan. Det är så kul när dom sedan kommer tillbaka och handlar en hög ;-)

Jag blev hur pigg och glad som helst! Så när klockan var 13 var det nästan halvtråkigt att åka hem. 

 

Jag var in i butiken brevid och tittade lite på klockor. Hej och hå! Hur ska jag någonsin kunna välja bara en?! Han har sjukligt många fina klockor ju! Jag vill ha typ hälften! Fast när jag precis provade en klocka så gick bilen hemåt. Så jag tror att jag ska gå tillbaka imorgon faktiskt. Vill så gärna ha en klocka på armen :-)

 

Väl hemma så böt jag om till träningskläderna och satte igång. Jag är stolt över att jag faktiskt gjorde det! Men det kändes att jag var ordentligt trött. Alltså det är dagar som denna man önskar resultaten visades på direkten. Jag låg halvt död på golvet efteråt och tänkte att får jag inga resultat av det här så får man inga resultat av någonting! Det är så otroligt varmt. Något helt annat att träna här än i ett gym i Sverige! Jag har alla fönster på vid gavel, men det fläktar väl inget för det.

 

Det här året pratade Maria om att det skulle bli rekordvärme. Det är ju redan varmt för att vara maj, men det skulle bli varmare än det varit på 30 år! Det varmaste hon haft är 52 grader i skuggan, på de 15 år hon har varit här. Så jag vet inte vad jag har att vänta mig?! Det enda jag vet att allt det här har en mening. Jag hörde att 2013 är förändringarnas år, och jag har alltid kännt i magen att det kommer att vara MITT år. 13 är trots allt mitt turnummer. Och jag har ju redan förverkligat en av mina drömmar redan detta år, så jag vet att fler drömmar kommer att slå in. Jag ska fira in det nya året i min röda klänning som fortfarande ligger hemma i Sverige med prislappen på. Eller varför inte julen?! :-)

 

Idag har vi fått en ny tjej i butiken, Cecilia. Trevlig tjej, som blev satt att bli upplärd av mig. Jag som knappt vet själv vad jag gör ibland? Hihi, nej men det var roligt! Vi kunde dessutom promenera hem tillsammans vid 13, för vi skulle åt samma håll!

 

Nu på kvällen var det ganska så bra med folk. Mer svenskar, vilket jag tycker är väldigt roligt! Men jag tyckte faktiskt att det var en ganska rörig kväll? Jag kände att jag inte riktigt fick vara kvar med en kund i taget utan blev ropad hit och dit mest hela tiden. Dessutom när man hjälper kunder att hitta grejer, sen fixar någon annan så de får betala. Jag vet inte. Det känns bara lite rörigt. Men det är väl så det blir ibland ;-)

Jag tycker nog att det är roligast när man får en storshoppande familj som samlar på sig högvis med kläder och som man kan hjälpa ett litet längre tag än typ 5 minuter. Jag tycker det blir mer personligt och trevligt, jag är ju lite sån.

 

Stämningen har varit lite annorlunda på jobbet idag. Riktigt vad det varit som legat i luften vet inte jag. Men alla utom jag och Cecilia satt på ett litet möte på em bland annat, vilket jag inte har en aning om vad det handlade om. Men men. Hoppas stämningen är lättare imorgon. Hoppas att jag får mer tid att prata med anne. Vi har inte haft så mycket tid över för det idag.

 

Idag när jag var hemma och tränade efter promenaden hem så hörde jag hur bilar kom och åkte där ute. Jag stod och tänkte att jag hoppas dom inte ser mig. Är rätt bra insyn till mitt gym och jag måste ha fönstren öppna annars får jag ingen luft. Jag körde på som vanligt och blir såklar megasvettig i denna värmen. Jag hör att Kadir och några fler grejar med något där ute. Plötsligt knackar det på dörren! Shit! Jag är liksom genomblöt av svett?! "Hoppas att det är Maria" tänker jag för mig själv, men ser att ingen bil är hemma. Tittar i kikhålet och visst är det Kadir som står där ute. Ja.. jag spelade ju musik i gymet och hade fönstrena öppna, så jag kan inte direkt låtsas att jag sover eller inte är hemma?!

Jag får helt enkelt öppna dörren och än en gång vilja sjunka genom golvet. Han förklarar något om att han skulle behöva in i ett av mina rum och sätta upp något för TV.. Jag gissade på parabol? Han bad om ursäkt, slängde en blick in på mitt rum och på mig. Jag sa att det var lugnt. Kom in! Så skulle han bara hämta sin kompis. Jag vänder mig runt och ser hur det egentligen ser ut i mitt rum! Åh herregud! Snabbt som tusan fick jag springa runt och stänga dörrar till vissa rum och så ser jag det värsta av allt! UNDERKLÄDER PÅ GOLVET I BADRUMMET! Alltså tack gode gud att han gick ner och hämtade den där parabolen innan dom kom in! Tänk om mina underkläder legat kvar på golvet, då hade jag ju dött bara en aning mer än vad jag redan gjorde.

 

Dom kom in med parabolen och nu vågade ju inte jag fortsätta träna. Men det verkade ta en stund så jag var ju liksom lite tvungen att fortsätta. Så jag ställde mig och gjorde mina övningar bäst jag kunde, men bakom dörren.  jag stod där och tröck, hoppades att dom inte skulle se mig. Kadir bad om ursäkt flera gånger, men det var väl ingen fara. Var ju bara det att jag skämdes så in i norden :-P

Jag vet inte hur jag kan ha sådan himla timeing hela tiden?! Vad för bild Kadir har av mig kan man ju verkligen undra. Skulle va rätt så kul att veta? :-P

 

Fick reda på idag att mina planer för onsdagen inte gick ihop. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Kanske bara njuta och skämma bort mig själv då? Eller ska jag våga mig ensam iväg till Manavgat?

Får sova på saken. Måste sova nu så jag orkar upp imorgon ;-)

 

Idag har jag haft besök av en iten del av Borlänge i butiken! Susanne & Lasse var in och handlade ett par jeans och en tröja. Och så hade dem med sig knäckebröd till mig. Mums mums mums. Nu slipper jag fundera vad jag ska äta några dagar ;-) Var så roligt att träffa dom! Hade velat träffas mer och prata en massa! Men nu jobbade jag ju så då fick det bli en liten stund i alla fall. Suuuuuperkul!

 

Annars är det rätt så segt på jobbet faktiskt. Det är dessutom flera som inte är så pratglada längre så det är i stort sett jag och anne som håller igång och pratar och stojjar! Och så såklart Louise på kvällarna! 

Kunderna är mest tyskar. Känns nästan som det är mer tyskar nu än tidigare, man står liksom och längtar efter att någon ska prata svenska. Eller i alla fall norska eller danska! Men nej, typ alla är tyskar. Och eftersom jag inte pratar så bra tyska så blir det rätt så svårt. Lite trist. Engelsmän får det också gärna vara fler av. De är så otroligt trevliga :-) Visst är det väl bra att jag får träna på min tyska, men det är inte alla tyskar som uppskattar att man inte förstår vad de säger..

De senaste dagarna har det dessutom varit typ bara folk som bara ska "titta lite". Man liksom går fram till 20 st, en av dem kanske handlar något litet. Hur segt som helst!

Jag gillar i alla fall hittills mina delade turer! Men kommer nog att tycka allra mest om att jobba typ 16-01 skulle jag tro. Vi får väl se hur jag kommer att jobba i framtiden.

 

Idag har varit en sådan där vanlig dag igen. Då egentligen inget speciellt har hänt. Förutom höjdpunkten då jag hade besök hemifrån såklart.

 

Idag har jag varit här i en månad. Det känns helt sjukt! Jag har nu bott i Turkiet i en MÅNAD! Och 6 till ska det bli. Minst :-) Tänk ändå att det var 4 veckor sedan jag kom släpandes på mina väskor in i butiken.

 

Att det nu gått en månad betyder ju också att nu kommer min första lön. Jag funderar faktiskt på om jag ska unna mig lite lyx på onsdag då jag är ledig. Jag ska ju först till Manavgat med Louise, men på kvällen ska ju hon jobba och då tror jag att jag ska unna mig lite fotvård. Eller kanske ska jag klippa mig? Mina fötter skulle må bra av att få bli lite omhändertagna. Fast mitt hår är ju också väldigt slitet. Jag får se vad jag väljer för något :-) Men någonting ska jag i alla fall unna mig har jag bestämt!

 

♥

Kadir måste tro att jag är blåst på riktigt.

När jag var ledig i onsdags så kom äntligen han och hans bror och fixade min toalett. Så jag städade medan dem höll på. Var rätt bra att gå upp till frukost kl. 8. Jag hann ju med hur mycket som helst min lediga dag :-)

Men i alla fall. Dem helt isärmonterade min toalett så jag blev lite orolig där ett tag! Haha!

I badrummet hade jag ju draperiet i badkaret, för att dem skulle kunna hålla på bäst de ville. Man kan ju undra vad dom tänkte när dom flyttade på det? Inte att jag kanske ville ha hjälp att sätta upp det? Jag glömde ju såklart att fråga eftersom jag blev så generad över lampan. Så dom kanske trodde att det var där jag ville ha det..? I badkaret..

 

Jag frågade när dom var klara då om min lampa i käket, som inte velat fungera sedan åskan. Jag hade köpt en ny glödlampa och skruvat i, så den var hel. När jag stod och skruvade i lampan tänkte jag lite halvkomiskt för mig själv "hur många Penillor behövs för att skruva i en glödlampa"? Vilket alltså verkade vara mer än en eftersom när jag tröck på knappen hände ingenting. Så nu stod jag alltså här med Kadir och hans bror. Dom frågade om jag hade en stol, så jag hämtade den. Kadirs bror ställde sig på stolen, sträckte på sig, skruvade lite, bad Kadir trycka på lysknappen. TADAAAA! Lampan fungerar! 

Jag ville helst bara sjunka genom golvet. Jag hade inte skruvat i lampan ordentligt! Det var det enda problemet!! Dom skrattade ju såklart åt mig och jag fick ju skratta med lite åt mig själv. Men mer blond in i själen har jag nog aldrig kännt mig.

 

För att sedan lägga på lite extra på blåsheten så skulle jag koka mitt eget te imorse eftersom Hatidje är ledig idag och Kadir skulle till jobbet. Så jag slår på plattan bara och tänkte att det var väl kvar i kannan efter Kadir. När han kommer tillbaka efter att ha hämtat bröd till mig så kollar han i kannan och säger att han kan fixa, är inte det här från igår?! Jag skämdes en aning igen och sa att jag inte hade någon aning, så han slängde ut det och gjorde nytt. Heja mig alltså! Man kan ju undra vad han tänker egentligen.

 

Jag kan inte förstå hur bra man kan ha det. jag har verkligen så roligt här i Side. Jag skrev härom dagen att de som sa att jag skulle kära ner mig när jag kom hit hade rätt. Jag är tokkär!

Jag är inte kär i en specifik person. Jag är kär i dem hela högen! Jag är kär i jobbet. Jag är kär i Side. Jag är kär! Bara idag på jobbet liksom. Var tyvärr inte så mycket folk, vilket jag tycker är ganska trist. Men stämningen är alltid så upplivad ändå. När jag kom tillbaka på em så "lurade" anne mig att köpa en glass av nån trixande glassgubbe. Jag som inte ens ville ha glass. Så jag sa att hon fick faktiskt ta och äta den med mig ;-)

Hon filmade medan jag stod där och såg dum ut. Haha! Tyvärr så vet jag inte hur man lägger ut videos i bloggen, men jag har bett om lektion av Louise i blogg-finesser! Så det kanske kommer så småning om ;-)

 

Nu på kvällen när vi skulle hem blev jag och Louise väldigt fnittriga. Jag mest för att jag idag träffat en person som jag sett en väldigt komisk bild på. Så jag kunde liksom inte prata med henne, för jag såg bara den där bilden framför mig. Och jag vet inte hur jag ska förklara det, men Louise & Kadir är bara så söta och så roliga, så man kan ju inte annat än att le och skratta i deras närvaro :-)

 

Jag träffade Louise på riktigt i onsdags då jag var ledig. Vi har ju stött på varandra ett par gånger och pratat några ord, samt skrivit lite på facebook. Jag måste säga att efter skrivandet på facebook så kändes det som att jag redan kände henne sen länge! Hon är fantastisk. 

Vi sågs vid jobbet vid lunchtid och gick till Aladdin och åt en varsin mumsig pizza. Vi hade så himla mycket att prata om! Vi böt samtalsämne hipp som happ så man tillslut kom på att jag glömde ju både säga det och det och det! Hon ger mig en massa bra tips i butiken och så pratar vi om ss själva. 

 

Efter lunchen gick vi en vända ut till apollopelarna, strandvägen denna gången så nu vet jag hur den vägen ser ut också! Där visade hon mig också den lite lugnare stranden på andra sidan. Östa stranden, om jag inte minns fel. Jag fick också koll på vilket håll Manavgat ligger så att jag vet det ;-)

Hon ville visa mig en restaurang som en svensk tjej har där i gamla Side. Malin heter hon. Hon är jättetrevlig och har en kanonsöt son!

Utsikten från hennes restaurang var otroligt vacker!

Vi satt och pratade om allt ifrån förlossningar (Louise är med barn, ifall jag inte nämnde det) till hur jag hamnade här. Och vi blev bjudna på supergod apelsinjuice!

 

Det är så mycket som hänt under veckan som gått så jag vet knappt vart jag ska börja! Jag har börjat gå delade turer på jobbet. Vilket betyder att jag jobbar på morgonen mellan ca 10 och 13, sen får jag åka hem ett tag och vila. Så åker jag tillbaka igen till 18 ungefär och stannar till 23, 23.30. det är ganska skönt på ett sätt, kanonjobbigt på ett annat. Det är roligt att jobba på morgonen med Maria och så. Dessutom går även anne delade turer så hon är också där då. Sen är det ju fler som jobbar dag, som annars går typ när jag kommer på kvällen. Sedan har jag liksom lite energi att träna där mitt på dagen innan jag solar lite och sedan sover en stund.

 

Det negativa är att många gånger åker vi inte hem vid 23. Det har blivit ända till 24 någon kväll. Då har jag svårt att sova direkt när jag kommer hem och sen ska jag upp 07.30. Jag är kvällsmänniska, men inget fan av att gå upp tidigt på det. 

På måndag ska det börja en ny svensk tjej i butiken, ska höra med Maria om jag kanske ska börja jobba endast em/kväll då? Fast på sätt och vis gillar jag ju det här delade. Tänk att jag inte kan bestämma mig. Hihi.

 

Igår fick jag veta på riktigt att jag inte slipper undan allergin bara för att jag kommit till Turkiet. Här kommer jag och tror att i Turkiet kommer jag att slippa den här jobbiga allergin och jag tar inte ens med mig så mycket medicin. Så är jag här. Äter medicinen, men det hjälper inte över huvud taget. Jag nyser och nyser och nyser. Igår var det så illa så fy! Jag var dötrött på morgonen, zombie-liknande som aldrig förr! Men jag tog mig upp och bara längtade till min pause på dagen. Men jag slutade verkligen inte att nysa. Ögonen rann och jag började kallsvettas. Det var svalare än vad det varit de senaste dagarna, så jag förstod ju direkt att det inte var värmen. Jag drack dessutom bra med vatten! Men sjöblöt var jag innanför kläderna. Jag kännde hur det liksom bara rann i ansiktet.

 

Till slut var jag tvungen att säga till Maria att jag vet inte var jag ska ta vägen! Så hon sa att jag skulle gå till apoteket sen, dom skulle skriva en lapp som jag kunde ta med mig. Men så kom Hasan och han ville köra mig direkt istället. Så efter typ 2 timmar på jobbet så åkte vi iväg för att köpa medicin. 

Väl där var det lite rörigt, vilket det kan vara i ett litet apotek med lite många kunder. Hasan förklarade med gubben vad jag hade för symtom och han gick in i ett rum bakom. Började plocka fram något och frågade med en spruta mellan täderna om jag var allergisk mot något vaccin. "Öööhh.. nej..." Svarade jag. "Okej, han vill ge dig en spruta" sa Hasan. Där står jag alltså helt chockad i ett turkiskt apotek, med en apotekare med spruta i munnen, redo att sticka mig och en Hasan som väntar. Jag berättade att jag är väldigt spruträdd, men om det blir bra så kanske det är lika bra...?

Så jag fick gå bakom. Jag satte mig eftersom jag inte visste var dom skulle ge mig sprutan och tänkte att det är väl kanske i armen. Han tar bort skyddet på sprutan och VÄRSTA FETA NÅLEN!!! Dumt av mig att titta på den. Pulsen blev ju bara en aning högre. 

Då förklarar han att denna spruta tar man i rumpan! Så jag får helt enkelt lägga mig ner och flasha skinkan för denna lite småläbbiga turkiska apotekaren med en stor nål i högsta hugg!

 

Det gick fort, vilket egentligen är bra. Hade jag vetat om det inna jag skulle dit, så hade jag inte följt med.

Jag fick åka hem och vila, hasan tyckte det var bättre att jag sov och vilade så kunde jag komma tillbaka vid 17-18 om jag mådde bättre då. Så jag åkte hem med medicin och nässpray som Hasan var snäll och köpte till mig. Jag drack massvis med vatten, direkt från dunken och åt lite lins-soppa (kanongott) och gick och lade mig. Jag sov ca 3 timmar och hade fortfarande svårt att släpa mig upp för en dusch efter det. Men jag kände mig bättre än innan och nös inte lika mycket. Jag sa till Maria & Hasan att jag kunde jobba på kvällen. Det var helt lugnt.

 

Fast när jag var påväg till jobbet kände jag att jag var nog inte helt okej ändå. Fortfarande kallsvettig, så jag blev blöt in på kläderna, anfådd för väldigt lite. Men jag tog mig i alla fall dit. Förklarade hur det var.

Efter ett tag, när det blev lite svalare så frös jag lite i stället, men jag kände mig så mycket bättre! Fortfarande lite ont i rumpan av den där sabla sprutan. Men det kan också ha varit för att jag alltid spänner mig så onödigt när jag ska ta, tar och har tagit en spruta.

 

Idag vaknade jag som en ny människa :-)

 

Jag vill bara säga att mitt internet äntligen fungerar ordentligt och nu kommer jag att blogga som vanligt igen!
Jag har publicerat ett inlägg som jag skrev i söndags. Nu har jag 5 dagar till som jag är sååååå sugen på att skriva om. Men klockan är ett på natten och jag kliver upp 07.30, så jag får liksom lov att hålla mig. I alla fall tills imorgon.

♥