pillaas

 

 

Idag har varit en riktigt tuff dag.. Imorse brast det för mig och jag bara satt och grät till Maria kom och knackade på dörren och det var dags att åka till jobbet. Hon såg väl på mig att det inte var så bra, för hon frågade hur jag mår och då brast det igen. Grät hela vägen till jobbet och de fyra första timmarna på jobbet var väldigt jobbiga. Eller egentligen de fem första.. Hatidje hade tillochmed sagt till Rufat Abi och Louises Kadir (tror jag?) att jag går på någon diet? Antagligen för att jag mest satt och petade i maten.

 

När anne kom och spred sitt vackra leende var det till slut väldigt smittsamt. Att jag dessutom behöver det där nedrans teet har jag inte lärt mig. Så efter att ha känt som om jag går runt i en dimma i 5 timmar tog jag två små te och plötsligt var jag hur pigg som helst! Jag älskar detta te! Jag kommer aldrig kunna leva utan det?! Men till slut log jag igen. Till slut kände jag mig glad igen. Jobbet är helt underbart roligt. Det var många svenska kunder idag vilket gör det hela ännu mera roligt!

 

Anne såg väl till slut också att jag inte var helt okej. Så hon gav mig några tröstande ord. Hon och Maria är verkligen inne på att flirta åt mig! Så söta dom är. Dom gör verkligen allt för att pigga upp!

 

Louises Kadir började jobba idag, för nu har de i stort sett kommit i ordning med lägenheten. Vi satt och pratade lite när vi åt middag. Nu var det inte den där pinsamma tystnaden som infann sig i bilen när han körde mig hem en dag. Han är verkligen jättetrevlig! Precis som Louise! Åh vad jag längtar efter att få träfa henne och umgås lite mer!

Vid middagen kom min och annes nya kompis, som är så tanig så tanig. Så vi har bestämt oss för att i smyg göra denne söte vovve tjockare! Som att man skulle kunna säga nej till dessa ögon?

 

Även om du grät och sa jag har aldrig känt såhär
Även om du sa förlåt för allt som du har gjort
Så skulle jag aldrig se åt dig igen jag svär
Om du lovade att ändra dig och bli normal
Om du sa jag kommer alltid att älska dig
Skulle det inte spela någon roll
För tro det eller ej men jag älskar inte dig

 

Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser
Och när du försöker le så ser vi den bara mer

 

 

Du har sårat mig mera än du tycks förstå
Men ett öga för ett öga, ja det heter väl så
Och du som tror på karma, och kallar dig lärd
Borde veta att i nästa liv blir du ingenting värd

Du får stå kvar

För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

 

♥

Jag sitter fortfarande och smörjer mina stackars axlar.. Usch vad de svider. Och kläderna skaver. Kanske inte var så smart av mig att ta på mig min spetstopp idag dock?! Men det var det enda som inte fick mig att lysa rött! Jag såg nästan brun ut i vissa lägen!

 

Idag har varit en sån där himla vanlig dag igen. Förutom den underbara delen att Maria & Selma är tillbaka såklart! Jag har varit uppe hos dem hela kvällen och hjälpt dem att fixa en FB till Selma. Vi måste ju göra dn säker såklart! 

 

Anne gjorde bort mig lite idag (för ovanlighetes skull eller vadå?!) Jag hade en kund som jag pratade engelska med, dessutom slängde jag in något tyskt här och där! Jag tycks inte veta vilket språk som är vilket längre! Och dessutom hade jag en svensk kund samtidigt så min engelsktalande kund hörde att jag pratade svenska. Så när vi ska in och betala säger anne till mig att min kund är svensk. Öhm?! Va?! "Är du svensk?!" Utropar jag, varpå han ser helt förvirrad ut. Jag visste inte om han drev med mig eller inte först. Men visst var han från Holland! Vad fick hon det ifrån? Att han var svensk?!

När han går tittar anne på mig och höjer ögonbrynen. "Penny..!! Is'nt he something for you?!" *flirt flirt* MEN MARIA!! Hon hade dessutom kunder fortfarande. HAN VAR JU GRÅHÅRIG!! Okej, man behöver inte vara megagammal för det. Men han var definitivt inte i min ålder. Vad tog mammigheten hon hade härom dagen vägen?!

 

Ja. Min dag igår då? Den var otroligt lugn. Jag började med att dra mig i sängen ett tag. Sen tvättade jag två maskiner som torkade snabbt i solen! 

 

Sedan tog jag en prommis ner till stranden och där gick jag i vattenbrynet och njöt i timmar! Hihi. Satte mig på en brygga och läste Mia Törnbloms "Självkänsla nu!". När jag satt där på bryggan insåg jag att det var på Kale Beach. Vid Kale restaurant. Där Beran (?!) jobbar. Efter ett tag kom han ner till mig och tittade lite som "är det hon som sitter här..?" Men så hejade jag och då såg han plötsligt säker ut. Han frågadehur det var och varför jag inte kommer upp och säger hej när jag vet att han jobbar där. Ja det var ju roligt. Men jag visste ju inte ens att det var där jag satt till en början :-P

 

Jag åt middag på Aladdin, som Jessica rekommenderat. Där var dem trevliga! Och när dom fick reda på att jag jobbar hos Maria sken dom upp som solar! "ooh! New personal friend!". Där åt jag också min middag till den vackra solnedgången ni fick se igår. Vem behöver sällskap nör man har den utsikten?!

 

Jag har flera ev roliga saker framför mig! Louise berättade om en grej som hon och Kadir kanske ska ha! Och så min guidade tur i Side då Louises Kadri börjat jobba. Om jag inte minns fel så börjar han imorgon?! Vi får väl se om denna guidade tur blir av då :-) Men jag hoppas det. För jag ser fram emot det!

 

Jag tänker faktiskt fatta mig så pass kort idag. Ni ska få se lite bilder. Men jag är så trötter så jag tänker sova nu!

 

Jag har ett födelsemärke på armen.

 

Idag har jag varit i solen hela dagen, vilket blev en chock när jag såg mig i spegeln! Jääääklar vad jag brännt mig! Det är farligt att gå längs stranden där det fläktar skönt, man märker verkligen inte hur solen bränner. Jag brukar ändå aldrig bränna mig?! Men nu ser jag ut som en riktig kräfta! Har smörjt mig med aftersun och det bränner sådär trevligt på axlarna..

 

Jag måste säga att förrutom ovädret så har det inte alls varit speciellt jobbigt att Maria & Selma varit borta. Det känns helt ok!

Visst har det varit ensamt och så på kvällarna. Men på jobbet har jag alltid så roligt! Och på morgonen efter frukosten. Haha! Jag lever verkligen på vychan! Mer vycha är det här blir det nog inte. Jag sitter i solen och skriver i min bok så kommer en dam ute på morgonpromenad. Helt narurligt. Med en ko i koppel. En stund senare är tuppen ute och promenerar med sina hönor. Helt normalt liksom.

 

Jag kommer verkligen att vara en helt ny människa när jag kommer hem. Jag tvingas dagligen att gå igenom en massa saker som jag avskyr. Som åskan. Jag kommer nog aldrig att vara rädd för svensk åska längre. Jag citerar Louise: "Man är van vid turkisk åska och oväder, men dessa smällar tog nog priset".

Och just denna kvällen är jag ensam och på väg hem.. Jag ska ta det från början!

Tyska Maria hade ju ritat sin vackra karta till mig som skulle ta mig till ett billigt fruktställe. Eftersom jag fick skjuts hem av Kadir på lördag-kvällen så tog jag fram denna kartan och började promenera efter jobbet på söndag kväll. Var inga konstigheter. En okej dag vädervis, allt på kartan stämde. Jag kom fram till både Migros och frukthandeln. Min lilla mardröm börjar när jag tar ett steg utanför frukthandeln. Den svarta himlen blinkar.. Vilket tyder på åska! Men jag var lugn fortfarande då det var samma sak en annan kväll men då hörde vi inte ens åskan för den var så långt bort. Så jag fortsatte gå efter kartan.

Det började bli mindre och mindre folk på gatorna, mindre affärer. Jag började fundera om jag verkligen var på rätt väg? Men jag svängde enligt kartan. In på en väg som verkade oändlig, öde och väldigt mörk för min smak.. Men jag var ju tvungen att prova. hade ingen lust att vända och gå samma väg tillbaka för att sedan gå hem. Jag hade redan gått himla långt. När jag går där på den öde vägen och ser något långt fram som skulle kunna vara min sista sväng innan Bilgi började regnet komma. Åh nej! Men när jag kom fram såg det knappt alls ut som Tyska Maria hade förklarat. Men ändå var det första rondellen.. Och i den skulle jag ta vänster..

Jag var ju tvungen att prova. Denna väg lika oändlig och mörk och tom. Nu började jag höra mullret långt borta. Jag började få panik och tänkte "Maria vad fan har du tagit mig ut på för vägar?! Jag vill inte mer!" Mina glasögon blev prickiga och jag fick lov att ta bort dem.. Jag har inte vant mig ordentligt med dem ännu. jag gick och jag gick och jag trodde aldrig jag skulle komma hem igen. Det började bli ett riktigt regn och jag började tappa hoppet. Tänkte att jag kanske bör vända?! Just då hör jag "bip bop bip bop" och utropet från Moskén börjar. Min Moské? Snälla säg att det är min Moské!! Jag sökte med blicken och visst såg det väl ut som min Moské?! Men å andra sidan ser alla likadana ut i mina ögon, i alla fall i mörkret.. Och jag kunde inte se Bilgi ågonstans.. Jag gick och jag gick. Giss om jag blev glad när jag såg mina skyltar! ÄLSKADE skyltar. ÄLSKADE Bilgi!

 

Kommer ni ihåg att jag undrade över Hatidje som satt så avslappnat i bilen medan jag spännde varje muskel för att sitta kvar där jag satt?! Idag insåg jag hur avslappnat jag satt hela vägen till jobbet. Och även på hemvägen. Man helt enkelt lär sig att gunga med i guppen och kurvorna. Haha! Måste ju vara så i alla fall, eftersom efter bara två veckor så går det hur bra som helst :-P

 

En till sak som är rätt otrolig på två veckor. Jag har blivit beroende! Av te. Jag får nämligen ont i huvudet om jag inte dricker te på en hel dag. Teet här är ju himla starkt, nästan lite kaffe-effekt. Så helt plötsligt sitter jag här, fast. 

 

Kan ni tänka er att just precis nu är det exakt två veckor sedan jag satt på arlanda och skulle ta ett jobbigt adjö till min familj? Kan det verkligen ha gått så himla fort?! Känns helt galet. Samtidigt som det känns som o jag varit här hur länge som helst. Jag saknar er där hemma. Speciellt såär fredag och lördag kväll. Det är ju då man brukar ha de här mysen och skojigheterna! 

Idag plockade jag fram brevet som jag fick av Carro på arlanda då vi sa hejdå. Världens sötaste brev. Med ett kort av oss tillsammans. Med en personlig hälsning där bak! Satt och tittade på bilden hur länge som helst imorse. Jag har bilder på mina bröder också. En som jag ser varje gång jag tittar på mobilen. Denna har jag nu intill sängen. Så jag kan se den varje morgon och varje kväll. Åh vad jag älskar er där hemma!!!

 

idag har det varit kallt. Regnigt, grått och kallt! Det possitiva med detta är att folk är inställda på shopping. Alltså är de flesta i butiken för att handla! Alltså har det varit folk i stort sett hela dagen som shoppat loss. En del svenskar idag med, men inte så många av dem som shoppade tyvärr. Ett danskt par dock som jag hjälpte med jeans. Tjejen hittade ett par jeans som behövdes läggas upp, vilket jag fixade helt utan hjälp denna gången! Är priserna som är lite osäkra. Men jag säger ett ca pris, ber dem prova vilka de vill ha så kan vi kolla det exakta priset sen. Och än har inte en enda ångrat sig när det får reda på priset. Så jag tror min taktik är bra där ;-) Hihi!

 

Jag var föresten ner på frukost med Kadir & Hatidje idag. Var bara Hatidje där när jag kom och skulle fråga om dom hade ätit frukost redan. Men hon förstår ju tyvärr inte vad jag säger. Vilket är så synd för hon är verkligen hur söt som helst! Men när Kadir kom förstod jag att dom inte ätit än för han kom med en påse ägg :-P

S jag slog mig ner. Och snart var frukosten serverad. Kändes lite dumt att bara sitta där medan dom fixade, men dom var så inne i sitt så jag ville liksom inte vara ivägen. När vi åt frukost satt dom och pratade på turkiska och jag satt tyst och åt. Kändes också rätt så dumt. Men jag antar det blir bättre. Det kommer väl ge sig liksom. Är väl alltid lite stelt i början.

 

I min "bra, tack, hjälp"-bok har jag skrivit i flera dagar: "hjälp mig skratta så jag får ont i magen". Ni vet ett sånt där skratt som kommer direkt ifrån hjärtat och som bara inte tar slut. Det hade jag kunnat gjort idag. Jag säger kunnat för jag bet mig hårt i läppen för att hålla mig. Och det tog säkert en kvart innan jag kunde koncentrera mig ordentligt utan att vara påväg att brista ut i gapskratt. (Hur hade det sett ut liksom, en kvart senare börjar jag skratta så jag dör?!) I alla fall höll jag mig för att vi hade så mycket kunder i butiken. och för att inte skämma ut personen i fråga. Alltså nu när jag tänker på det ser jag det framför mig och småfnittrar för mig själv. 

Det kommer säkert inte alls låta roligt när jag berättar. Man måste liksom se det för att förstå. Men jag antar att ni är nyfikna så jag försöker. Butiken är ju uppdelad i två sidor. På ena sidan har vi jeans och lite annat och den andra massor av tjöjor, tunikor och klänningar bland annat. Jag står på sidan med tröjor och avvaktar ifall ett par utvalda kunder behöver min hjälp. (Man ska inte springa fram direkt dom kommer och skrämma iväg dem) I ögonvrån ser jag Yuksel gå över mot jeanssidan, där vi har vatten & te. Jag ser att han liskom tar satts och tittar automatiskt dit, precis när han tar (lite skrytigt) ett jämfotahopp över en stor bänk (hahaha måste skratta för mig själv igen) som står precis framför, med massa t-shirtar på. Han snubblar på översta delen och nästan ramlar av bänken, men lyckas liksom lite snyggt ställa sig i fallet på andra sidan bänken. Och man såg riktigt (ni vet som man gör när man ramlar offentligt) hur han stod och tänkte "hoppas ingen såg det där" medan han tog sitt vatten, innan han tittade sig omkring ifall någon verkade ha sett. Alltså jag höllpå att dö! Det såg så galet roligt ut!

 

Jag har så roligt med Tyska Maria också. Hon är så rolig. Bara sådär vardagsrolig. Vi står och packas kläder och hon sjunger med på ett fjantigt sätt till radion. Det bara livar upp så mycket att få skratta lite emellanåt! Jag äskar dessa människor!

 

Det är ovanligt tidigt för mig att sitta och skriva blogg. Jag brukar alltid prata en stund med Maria och Selma innan jag går in till mig och skriver. Men dom är ju på tennisturnering och jag har varit helt ensam i huset. Tur att Hugo är utanför! Men hörde nyss någon i dörren så jag antar att Kadir har kommit hem. Känns bra att veta att det är någon mer i huset!

Jag ska väl ägna denna tiden jag har om kvällarna till att få i ordning lite här i lägenheten bland annat. 

 

Idag har varit en fruktansvärt vanlig dag! Tiden på jobbet gick inte för fort, inte för sakta. Det var ganska bra med folk! Men inte så myket svenskar. Inte så mång som vägrade prata engelska. En hel hög som ville pruta fast vi redan gett dem hur bra pris som helst. Alla ska verkligen handla gratis... Då kan dom väl få gå tomhänta då.

 

Tyska Maria hjälpte mig gå tillbaka med väskan som var trasig. Så han "lagade" den. Vi får väl se hur länge de håller. 

Hon är så söt Tyska Maria. Måste jag säga igen. Varje dag när jag ska gå kommer hon "nooo huhuhu Peni!!" Haha så go så det är inte sant :-)

 

Imorgon åker Selma & Maria iväg på tennisturnering ända tills på tisdag. Hur tomt kommer inte det att bli?! Känns faktiskt lite jobbigt. Är ju dom som muntrar upp mig varje dag! Men jag var uppe nu ikväll och hjälpte dem lite med Selmas läxor så jag har fått en stor dos innan dom åker iväg. Kommer vara konstigt utan dem! Men det går säkert fort! Dock ingen att prata svenska med på flera dagar!! :-O Eller jo, okej. Hassan pratar ju faktiskt svenska med mig. Får hoppas på lite fler svenska kunder också!

 

Hassan & Kadir sa idag att jag kan ju faktiskt gå ner på morgonen och äta frukost med Kadir & Hatidje! Så ska väl se om jag "vågar" smyga mig ner imorgon. Jag är ju alltid så fjollig i början. Men nu sa dom ju faktiskt det. Och Kadir sa att dom brukar äta ca 8. Och det är ju bra tid. Sen åker vi när Hatidje är klar med maten!

 

Jag mår inge vidare just nu. Jag skriver ett bättre inlägg imorgon. God natt.

 

♥

Ja, mina kära vänner! Idag hade jag min första lediga dag. Jag är himla trött nu men ska försöka att berätta om allt roligt som hänt under dagen!

 

Jag tog det gansla lugnt imorse. Tog en dusch, åt soppa med Maria och fixade mig lite. Vid halv tolv typ begav jag mig ut för att först kolla hur lång tid det tog att promenera till jobbet. Jag räknar på ca 30 min utan de stopp och stros jag gjorde idag. Så det är ju kanonbra! Då kan jag ju verkligen promenera dit i stället för att åka dolmus hela tiden :-)

 

 

Jag gick vidare mot gamla Side och apollopelarna! Jag har hört att det ska vara fint där vid solnedgången. Nu var det visserligen vid lunch. Men jag tänkte att jag kan ju kika vart det är i alla fall! Och jag slogs ganska direkt, efter kurvan där jag hoppar på dolmusen vid jobbet, av hur vackert Side är! Wow!

 

Sådär ja. Nu har jag fått lite i magen. 

 

Nu har Maria hjälpt mig att sätta upp den lite tjockare gardinen som jag fick från Louise & Kadir i sovrummet. Och flyttat två av de som suttit här till köket och gymet. Hon och Selma var med till marketen också för de skulle ändå ut med sopor och ha lite bröd. Så äntligen fick jag bjuda tillbaka lite. Var ju väldigt lite, men det är en början. 

 

När vi kom hem igen så fick jag några ljus av Maria ifall strömmen skulle gå och så visade hon mig hur man gör med spisen. Kadir var ju här och installerade gasen till mig idag så jag ska kunna använda den :-) Samt tog hit lite grejor jag får låna tills jag skaffat mitt eget. Hon är så söt!

 

Hon och Selma bjuder alltid på skratt! Jag vet inte hur jag ska kunna förklar aför er hur roliga dom är! Som idag när vi gick till butiken. Hugo är inte dum inte. Vi försöker lura honom så att vi kan gå ut till marketen utan honom. Det lyckades vi med förvånansvärt lätt. Men efter halva vägen var han plötsligt där! Då ha han hittat bakvägen ut och kommit efter. Sen när vi kom hem igen skulle vi in genom porten utan att han följde med. Men det har han ju lärt sig att det gör vi ju varje kväll, så han är alltid först in. Han låter sig inte luras ens om vi kastar en pinne eller en boll! Så idag tog Maria fram kvasten. Han är helt tokig i kvasten! Han hoppar på den som tokig och biter i borsten. Men idag var han svårflirtad. Visste såklart vad vi höll på med. Så Maria står där och leker med kvasten och säger "mjau mjau, voff voff.. mjaaauuuuu" Alltså så söt så man vet inte var man ska ta vägen av skratt!

 

Har jag berättat att min toalett är trasig?! Jag spolar med en hink vatten. Jättetrevligt :-P Men vi har fått lov att stänga av vattnet för den står och rinner hela dagarna annars. Inte speciellt bra. Så imorgon ska vi se vad som händer med den. Om någon kan komma och fixa den snart så jag slipper spola med hink. Lite bökigt..

Men ja.. okej.. kanske inte speciellt intressant :-P

 

Ska återgå till dagens jobb. Idag tog Maria en bild med mig och en kund i butiken. Sen kom hon på att det måste ju upp en bild på bara mig först, för att presentera mig, innan hon lägger upp med kunder. Haha. Så imorgon ska jag ta på mig en byebye topp så ska jag få en presentation för de 700 medlemmarna i facebookgruppen. Ska altså se till att se bra ut imorgon?! Haha.

 

Jag har så roligt i butiken. Jag sa ju det. Att tiden gick så fort igår. Och det gjorde den idag med. Ända tills ovädret kom...

Och alla är så roliga på sitt eget vis! Tyska Maria har jag ju berättat så mycket om. Idag gick hon runt och pratade tyska med sig själv i mörkret och ovädret. Fick lova att fråga flera gånger om hon pratade med mig. Då bara muttrade hon lite mer på tyska. Haha! Man kan ju undra vad hon sa egentligen. Fast jag har ju mina aningar! Haha!

Och igår när det lugnat ner sig och vi står och plockar ihop lite där de sista två timmarna som var så tomma så är det helt tyst. Vi går alla i vår egna lilla värld. Helt plötsligt från ingenstans hör man en hög stämma: "SHE MAKES ME GO OOHOOOH SHE MAKES ME GO OHOHOOOOOOH" Det är en låt som går på radion rätt ofta. Men radion var inte på. Det är Yuksel som går i sin egna lilla värld och helt plötsligt tar i från tårna och sjunger för hela butiken! Är svårt att åter-berätta. Men jag fick bita mig i läppen för att inte börja skratta. Det hela var bara så komiskt!

 

Och så var det ju det här ovädret. Det ha varit mulet hela dagen, men vid fyra smällde det till och himlen öppnade sig. Vi hade förberett för oväder så det mesta var inne renad. Men ridåerna gick ned ganska så snabbt där kan jag lova! Fy vilket väder det var. Vi var bara fyra kvar i butiken och inte en människa gick ju såklart ut för att shoppa i det ovädret! Så där satt vi och helt plötsligt blev det kolsvart. Strömmen gick. Så där satt vi i mörkret. Vid varje hög knall skrek jag till! De andra måste trott ja var knäpp. Typ.. "hur ska hon överleva denna sommar?!" Haha! Till slut insåg vi att det kommer att vara dött och jag fick gå hem lite tidigare. Tyska Maria smet också iväg. Men än håller regnet i och som sagt har det blinkat till flera gånger i lampan här hemma. Jag får hoppas ljuset får vara på och att det är lite varmare imorgon, nu när alla kläder är så blöta!

 

Detta mina damer och herrar har varit en händelserik dag!  Vet knappt var jag ska börja.

Mådde bättre imorse än vad jag gjort de andra mornarna. Inte helt okej kanske, men mycket bättre. Har ju kommit på det där med att jag lever i min dröm ni vet. Och det är ju inte så lätt att INTE må bra över?!

På vägen till jobbet hände dagens första olycka. Vi satt i bilen som vanligt. Jag och Hatidje (ingen aning om stavning) bak tillsammans med maten. Jag har alltid funderat lite över den där höga kastrullgrejen i alla snäva kurkov. Och Hatidje som sitter helt obrytt, medan jag spänner hela kroppen för att lyckas sitta kvar i stolen. Så även idag. Så kommer vi till den snävaste kurvan av alla och jag sätter benet lite mot kastrullgrejen (som alltid) för att den inte ska välta. Och aj!!!! Soppa rinner ut ner över min fot. Aj aj aj! Inte ett dugg skönt. Blev helt orange på skon och strumpan och det sved som tusan på benet.

Har i alla fall tur som har nya strumpor på jobbet. Men dessvärre inga skor. Så har travat runt i blöta orangea skor idag. Hihi. Ingen skada i det. Svedan glömde jag bort efter ett tag också så.. :-)

 

Eftersom det varit grått och rätt kallr sen i morse så kom en hel del kunder till butiken. Jag haffade ett gäng svenska damer som kände Louise. Hon jobbar ju inte i år så jag hjälpte dem. Och tur var väl de ;-) De handlade som galningar alla fyra. Dessutom ville de ha jeans. Jag sa som det var att jag är ny och inte riktigt kan det där med jeans. Så de började juste nog med tröjor och annat. Men när det endast var jeans kvar så var lla andra upptagna så jag sa att vi går över och provar! Jag frågade vad dem ville ha och tänkte att det här kommer sluta illa. Dessutom var den ena väldigt kort, men bred. Så hon sa att hon brukar få prova typ 30 par innan hon hittade några som passade. Men kan ni gissa?!?! Jag plockade fram det som var närmast det de önskade och alla första paren de fick var perfekta. PERFEKTA! Kan ni fatta?! Jag var en stjärna på att välja ut jeans!!! Det slutade med att en vän till dem kom in och jag hjälpte henne också! Helt otroligt. det blev massa jeans. Jag nålade tillochmed upp ett par för uppläggning. Helt otroligt. Jag sålde redan där för flera hundra euro och blev kallad dagens champion. Hihi. Så roligt när alla blir så glada när man sålt bra. och att jag aldrig ens typ kollat på jeansen, men ändå lyckades jag så bra!

 

Senare kom ett tyskt par som skulle handla. Mannen la av sig sin väst på en hylla så den nådde backen. När hon senare skulle ta västen sprang en stor läbbig spindel på västen så hon hoppade till och ryggade tillbaka. Jag tänkte att jag är ju ändå den som jobbar här. så jag kanske måste vara "räddaren i nöden"... Så jag tog snyggt en kartongbit och slängde iväg den läbbige spindeln utan ett ljud. Alltså hör ni?! Jag kommer vara en helt annan människa när jag kommer hem igen. Haha!

 

På tal om annan människa. Maria skrattade gott åt mig idag. Eller åt själva situatonen skulle jag väl säga. Vi satt och åt lunch. Bara där. Kan ni tänka er att jag fint sitter och äter denna turkiska mat varje lunch. Utan att peta och göra grimasher..? Rätt otroligt va? Får prova mycket spännande kan jag lova!

I alla fall. När vi sitter där och pratar och äter märker jag plötsligt något på mitt salladsblad. BLADLÖSS! Usch! Jag har dessutom typ halva bladet i munnen.. "Åhhh vad äckligt.. Jag måste spotta ut det jag har i munnen!" utbrister jag och springer en bit bort och spottar och spottar. Maria börjar skratta som jag vet inte vad. "Vilket liv. Hahaha! Du kommer komma tillbaka till Sverige som en helt annan människa!! Haha!!" Hon hade visst himla kul åt mig där ;-) Och ja.. vad ska jag säga. Jag satte mig och fortsatte äta helt enkelt. Jag blir härdad här! :-P

 

Klockan är snart åtta. jag har en hel del mer att skriva. Men jag borde gå och handla lite. Äta middag. Vinden blåser hårt ute. Regnet öser. Och åskan dundrar så lamporna blinkar här inne. Men om internet håller så kommer ett till inlägg senare!

 

♥

 

 

Här sitter jag i godan ro, tro klockan inte ens är nio och undrar varför jag redan är så jäkla trött... Sen inser jag att datorn ställt om sig till svensk tid. Förstår hur jag kan vara så trött. Har inte varit så bra på att blogga de senaste dagarna eftersom jag inte mår så himla bra. Jag har det bra här, men det är saker i Sverige som spökar. 

 

Imorse när jag skulle ge mig själv mitt dagliga pepp-talk... vänta nu.. Vi tar kanske det här från början va?

 

När jag åkte hit packade jag ner en massa "må bra" böcker. De som handlar om lycka, självkänsla osv. Jag ha gett mig tusan på att med all denna egentid som jag kommer att ha här så ska jag, en gång för alla, jobba med mig själv. Jag ska bli stark. jag ska bli den glada Pernilla jag en gång brukade vara. Så varje kväll ska jag skriva i min "bra, tack, hjälp" bok. Orkar jag inte på kvällen så gör jag det på morgonen. Sedan. När jag gjort mig klar och väntar på att åka till jobbet. Då börjar jag med mitt pepp-talk. 

Det kan vara allt mellan himmel och jord. Men det hela går ut på att när jag lämnar lägenheten så ska jag känna mig förväntansfull och glad för denna dagen. Till exempel så simpelt som "jag är bra" typ 10 gånger. Eller.. "jag är glad idag".. osv. Kan låta skitlöjligt. men faktum är att det fungerar.

 

Tillbaka till dit jag skulle komma. Imorse när jag gav mig själv mitt pepp-talk kändes det jobbigare än vanligt. Kändes som jag aldrig skulle kunna övertyga mig själv om att det var okej och att jag skulle kunna gå till jobbet på bra humör. Jag slängde mig på sängen och önskade att jag kunde ligga kvar där. Sa till mig själv istället att det faktiskt var okej för mig att vara ledsen. Men kom på att det kan jag vara ikväll.

Jag låg där och stirrade i taket och kom på mig själv. Jag är ju här nu. Jag är där jag alltid drömt om att vara. Jag jobbar utomlands. Bor utomlands. Jag är den som andra vill vara. Jag är ju hur modig och stark som helst. Folk vill vara som jag. Är inte det ganska otroligt?!

 

Hela vägen till jobbet tittade jag ut genom fönstret och tänkte på alla underbara palmer jag passerar till jobbet. Jag passerar PALMER på vägen till jobbet. Det var faktiskt först idag som jag insåg hur mycket en sån liten sak som att säga till sig själv att allt är bra, kan göra. Och dessutom hur mycket en liten sak som att skriva i min bok, "hjälp mig så att den här dagen går fort" (eftersom jag mådde dåligt och bara ville lägga mig igen). Hela dagen gick otroligt fort. Vips var det bara två timmar kvar! Fast då blev det stopp. De två sista timmarna hände INGENTING. Så det blev rätt trist.

 

På vägen hem från jobbet idag stannade jag till på den scandinaviska restaurangen. Dom bjöd på äppel te! Det hade jag ju glömt. Mitt älskade äppel te! Gott!! Pratade lite med dem. Men jag vet inte om dom var så roliga. Stannade till vid en beauty saloon också som skulle ge mig specialpris för att jag jobbar där. Vi får väl se om jag vågar gå dit. Bör nog fråga de andra först ;-) Haha! 

Var in och kollade efter en väska. Sa att jag jobbade hos Maria, så då skulle jag okså få bra pris sa han. Men jag vet inte.. Dom hade inte riktigt det jag ville ha. Så jag sa att jag skulle fundera och komma tillbaka. 

Hejade på någon vid restaurangen uppe vid stora vägen också. Men som vanligt glömmer jag namnen direkt. 

 

Var lättare att åka Dolmus idag. Första som kom var rätt. Och han kom ihåg mig vid mitt bilgi hastanesi så han stannade utan att behöva säga till. Kan det vara för att jag är den enda som inte är turk?!

 

Och vet ni vad roligt?!?! Idag kom ett äldre engelskt par tillbaka som var till butiken igår också och kollade på en tröja till deras barnbarn. Nu kollade dom på samma igen. Vi började prata en massa igen. Jättegullig dam! Och vet ni vad hon säger?! "Your english is very good by the way. At first I thought you where brittish.. But later I was thinking.. no.. she had an accent.." Alltså vilken komplimang att få av en "lady" från england!!! Och så söt allstå. Att man kan bli så glad av att bli kallad "dear" och "love" i var och varannan mening. Helt enkelt världens sötaste lilla dam. Och det har bara gått en vecka än!

 

Igår fick jag massa grejer till lägenheten. Bland annat en ugn, en garderob och ett kylskåp. Fick det av Louise & Kadir som ska flytta till nytt. Så himla snällt av dem! Och Maria. Som fixar allt. Av alla. 

Louise har jag bara träffat lite grann. Hon verkar hur go som helst! Synd att hon inte jobbar i sommar!

 

Nu känner jag att det blev ett väldigt långt inlägg. Och jag vet inte om det ens hänger ihop eftersom jag är så trött :-P Men jag hoppas det ;-)

 

♥

Idag har det varit bättre stämning på allihopa! De som var ledsna var glada igen & sjuka var friska! Känns skönt. Jag behövde det idag för idag har jag varit ledsen. Jag kommer seriöst inte kunna lita på någon igen. Inte på mycket mycket länge. Jag har bestämt mig för att inte ha någon kille på väldigt väldigt länge. Jag ska vara själv nu. För jag är den enda jag kan lita på. Den enda som inte sliter mitt hjärta i bitar. Jag ska älska mig själv nu. Ingen annan.

 

Jag ska återgå till dagen. Det var ungefär lika trögt i butiken idag. Inte mycket kunder. Mest tyskar. Mot eftermiddan/kvällen kom det dock en del svenskar och norrmän. Och det är ju kanonkul! Jag har tillochmed sålt jeans idag ;-) Som jag inte vet nånting om! Och sådand är ju alltid kanonkul!

 

Idag har jag stött på mina första spindlar också! Usch! En liten men tjock en som hoppade! Det tycker jag de kan låta bli! Usch vad äckligt. Sen när jag sopade så kom det fram en sån där stor äcklig en, typ som den som bodde i min suga under hela vintern... Jag tycker nog de kan hålla sig borta ändå :-/ Senare när vi satte oss en stund kom såklart en och landade på min arm, sen vidare ner på benet. Usch. Blä. Som tur är har jag inte gallskrikit ännu. Men kommer säkert en dag när dom är alldeles för närgångna... 

 

Efter jobbet idag var jag ändå ganska pigg så jag tog mig en liten promenix längs stranden. Han väl gå i max 2 minuter innan jag blev haffad av en restaurang-inkastare (tror jag iaf) som började prata massor. Jag insåg att det inte var mycket att se åt det hållet ännu. Så jag stannade och pratade lite om Side och om den kommande säsongen. Jättetrevligt. Men efter 30 minuter gick jag tillbaka igen och Tyska Maria haffade mig och var så förvånad att jag var kvar. 

Pratade en stund till med henne tills dom fick kunder, då gick jag uppåt för att hitta en market.

 

Jag gick hur långt som helst innan jag hittade en market. En 7/24 som de kallar det här. Jag som tyckt med bil att den ska vara så nära. Men inte till fots heller. Jag gick nästan bort mig. Sen skulle jag hitta en dolmus. Hann hela vägen tillbaka innan det kom en dolmus till mig. Denna gången var det iaf rätt med en gång. Och som enda oturk hade jag turen att han kom ihåg var jag skulle av. För i mörkret såg jag ju inte mitt hastanesi?!

 

Mötte Maria i trappen när jag kom hem så jag gick med henne och hämtade hem Selma. Sötnosen. Vi stod ute en stund och hon busade med Hugo. Jag räknade stolt till 6 och nu har jag fått tre nya siffror. Eller egentligen fyra. Men 7-9 var svårare, så få se om jag kan dem imorgon ;-)

Plötsligt skriker Selma RÅTTA!! Så vi fick lov att gå in! Jag & Maria hoppas ändå på att det var en kattunge. Inga råttor här tack!

 

Idag har varit en sån där dag man hade kunnat vara utan. Jag menar inte att den var så dålig. men den var helt enkelt meningslös. Dåligt att göra och folk var sjuka och ledsna. Och sånna dagar tycker jag är onödiga! Stämningen på jobbet och här i huset har varit ganka sänkt. Har inte kommit så mycket folk till butiken. Känner att min självkänsla behövs jobbas på. För idag var det tufft.

 

Imorse var det i alla fall jätteskönt. Då satt jag ute på balkongen och solade medan jag väntade på att åka till jobbet. Så nu har jag i alla fall fått en gnutta färg ;-)

 

Idag gick det bättre att åka hem också! Jag hälsade först på någon i en skandinavisk restaurang och sen handlade jag i en ny market, som knappt hade något alls.. Så blev inte mycket till middag för mig :-/ Lite kex. Och så har jag ju några apelsiner.. Dolmus gick snäppet bättre än igår!

 

Nu har jag stått ute med Selma & Maria i nästan en timme och pratat om dagen som gått. Och med dom blir det ju alltid många skratt! Men ja, som jag sa har dagen varit sänkt och nu glömde jag & Selma till och med mitt turkiska prov & jag fick inte heller någon ny läxa. Men kanske bra det. För 4, 5, 6 har inte riktigt fastnat än.

 

Ber om ursäkt att det blir rätt kort och tråkigt inlägg idag. Men man kan inte alltid ligga på topp!

 

♥

Idag har varit en himla seg dag på jobbet. Knappt några kunder alls på hela dagen. De som kommit har mest varit tyskar och de tar med fördel Tyska Maria hand om. Och så de andra som kan tyska. Jag har ju bara haft två lektioner än.. Jag och Tyska Maria har lektion för varandra! Det hon lär sig på svenska lär jag mig på tyska! Hur bra som helst ;-) Fast det fastnar mycket fortare för henne, vilket är orättvist. Men jag får väl skylla på att jag lär mig tre turkiska ord om dagen också :-P

 

Jag har en hälsning till mamma från Turkiska Maria också! Hon säger att du kan vara lugn, hon mammar mig. Så att jag inte ska bli sjuk. Haha! Hon tycker att jag är bra för hennes dotter lyssnar inte på henne men det gör jag. Så mamma, du behöver inte oroa dig för mig säger hon :-P

Hon säger också att hon ska laga ordentlig mat åt oss (bara för att vi fick vita bönor idag & det hatar hon) och att jag har ett sött ansikte. Man blir så glad när man hör sånt :-)

 

Idag har det varit sol hela dagen men tamejtusan blåst storm! Vi har srungit efter både den ena och den andra manekängdockan! Folk kommer in hela tiden som kommit samma dag som jag och är så bruna och fina! Jag är fortfarande blek :-( Står ju i butiken alla bra soltimmar. Den är ju liksom påväg ner när jag åker hem.

 

Hur låter inte det?! Hemma i Side! Helt overkligt!

 

Jag tänkte presentera er för mina grannar!

 

 

 

Klockan är strax efter 20 och jag är supertrött!

 

Jag var upp på middag med Maria & Selma sen gick vi en vända så jag vet va jag ska hoppa på dolmusen jag kan åka till jobbet. De visade mig sjukhuset, apoteket och taxi stationen. Sedan tog vi en vända till mini marketen. Allting ligger riktigt nära så det är ju kanon!

 

Hade en stickad tröja på mig och då var det jättemysigt väder. Vi hann hem lagom till det började regna. Selma hann visa lite när hon spelade tennis vid hennes tennisvägg också.

 

Jag har nu haft lite egentid och läst i Babben Larssons "Jag vägrar dö nyfiken" och känner hur trött jag är. Jag ska nog lägga mig rätt snart, för att försöka sova ikapp lite och dessutom orka duscha imorgon bitti innan frukost upstairs igen. De är så gulliga och bjuder upp mig nu innan jag fått hit kylskåp och sådant.

 

Imorse vaknade jag fortfarande himla seg. Hade svårt att somna igår trots att jag var så trött. Tror det övergick i att vara övertrött, plus att jag var så kissnödig av allt te & vatten! Men när jag väl somnat sov jag som en stock! Vaknade till en gång att det var lite rått & ruggigt, men mitt täcke är så tjockt & så tungt så drar jag upp det till näsan så ligger det där det ligger. Hihi.

 

Gick i alla fall upp till Maria och åt frukost med henne & Hassan.Så gulligt av dom. När jag kom ner igen fick jag besök av Hugo. Han gick raka vägen in och hämtade min sko för att sedan smita ut igen. Haha! Tur han är såsnäll i alla fall och släpper när man säger till honom. Han lufsade runt här inne med mig när jag skulle göra mig ordning och snodde åt sig locket till min 5 liters dunk för att tugga på. Så nu är den lock-lös. Är roligt att ha en liten kompis runt fötterna i alla fall!

 

Det var inte så läskigt som jag hade trott. Allting gick hur smidigt och smärtfrittsom helst! Jag kom på planet på Arlanda och innan jag visste ordet av var vi i luften. 

Jag hade gärna sovit hela flygturen, då det var mitt i natten. Men såklart ska de ju fram med mat, sen bort med mat, sen prata lite hit och lite dit. Jag tror att jag kanske slumrade en tredjedel av första flygresan?

 

Maten på flyget var förvånansvärt god! Det var en frukostomeltt ch lite annat. Frukost kl 02 på natten.. Men det var trevligt att äta god flygplansmat för en gångs skull :-)

 

Jag tror i stort sett jag var ensam svensk på planet. Bara folk som skulle hem och antagligen hälsa på familj och vänner. En hel del svensktalande, men ursprungligen härifrån turkiet. Besättningen var också härifrån och ibland var det svårt att höra vad de sa i högtalarna, så jag visste inte riktigt om det skulle bli förseningar eller så? Men det visade sig att det gick bra och vi sjönk ner emot Istanbul.

 

WOW! Istanbul är otroligt vackert uppifrån himlen nattetid. Var riktigt fint att se på. Tyvärr fick jag ingen bra bild med min kamera så att jag kan visa er :-( Skulle ha tagit en bild med telefonen, men den var ju såklart av.. dessvärre var det ljust när jag lyfte igen oh d hade jag heller ingen fönsterplats. Jag får hoppas på att jag får en fönsterplats när jag ska hem till Sverige igen, och resa nattetid, så ska jag komma ihåg att ta en bild!

 

Jag kommer föresten at visa er massa bilder sen. Men jag är väldigt trött idag och känner att jag behöver sova, så orkar inte "krångla" med det. Hoppas det är okej?

 

Istanbuls flygplats är verkligen enorm. Jag gick och gick och gick och gick innan jag kom fram till en mega-hall med skyltar hit och dit. Kände mig så liten! Men hittade rätt snabbt dit jag skulle och fick sätta mig, ännu en gång, som enda svensk vid gaten för flyget som skulle ta mig till Antalya.

 

Två timmar skulle jag vänta. Och det hade varit skönt att få slumra lite tänkte jag. Men det var ättare sagt än gjort. Nackdelen med en sån stor flygplats är att det är MÅNGA flighter att ropa ut i högtalarna! Minst varannan minut ropade dom. På turkiska, sen på engelska. De kom på löpande band! Så ingen vila där inte.

 

Hela resan har gått väldigt smidigt ända tills jag landade i Antalya. Där skjulle min transfer vänta. Men jag kom ut med mina tunga väskor och där stod en massa chaufförer och väntade. men ingen till mig? Jag gick och frågade någon som sa åt mig att gå hela långa vägen till vänster. 300 meter sa han. Jag kan svära på att det var mer. När jag väl kommer dit finns ingen där heller. Svettig, trött och utmattad frågade jag där om hjälp. Då sager dem att jag ska gå tillbaka alla de där hundratals metrara, för det var där jag var från början. Men tur för mig så hojtade någon åt mig på vägen och ringde dem istället, sa att de skulle komma till mig. TACK! 

 

Kan tillägga att min stora väska vägde 28,5 kg och ena hjulet är snett och rullar inte?! Så jag fick släpa den efter mig! 

 

En halvtimme satt jag, minst, innan det dök upp en buss för mig att sätta mig i. Som första person?! Sammanlagt tog det 2 timmar innan jag kom iväg från flygplasen. Så runt lunch var vi framme i Side, varpå chauffören frågar MIG vart hotellet jag bett om transfer till ligger. För det vet ju jag?

Efter en stund kom jag ändå fram till hotellet. och där, precis runt hörnet, ser jag skylten. Marias butik. Och äntligen var jag framme :-)

 

Maria välkomnade mig med en stor kram! Och nu har hela första dagen gått :-)

 

God natt.

 

♥

Ja, då var jag på plats. Känns jättekontigt men spännande. Ligger nu i min bäddade bäddsoffa och tittar på de vita väggarna. Lite halvparanoid över om det finns massa kryp där?! Hehe. Lägenheten är kanonstor. Har ju en hel våning för mig själv!! Till och med ett gym! De ni ;-) Hehe. 

Standarden är såklart inte den man är van vid i Sverige och min första dusch var lite fisförnäm! Jag kollade även där hela tiden runt mig efter småkryp :-P Det lär väl ge sig när jag bott in mig. Jag är ju alltid lite basillskräck innan jag bott in mig. Hehe.

 

Imorgon kommer jag garanterat väckas av tuppen som galer! Säger man galer?! Den sjöng då på för full hals idag när jag försökte sova igen mig lite på middan. Jag har en rätt så mysig utsikt! Ska visa er sen. Och en jättebalkong! Jag kommer till och med ha lyxen att få hit en ugn!! Nu har jag varken kylskåp eller garderob, men det ska komma i veckan. Jag tror att jag kommer att kunna trivas bra i den här lägenheten. Om inte annat så har Selma sina söta små knep som gör det hemtrevligt! :-)

 

Selma är Marias dotter. Maria är min chef, ägare till butiken där jag ska jobba. Selma har varit urgullig hela dagen och pratat på bra duktigt. Hon hade plockat blommor till mig som stod här och välkomnade mig på skrivbordet. Och så klippte och klistrade hon ihop en hjärt-blomma direkt när jag kom till butiken, som jag nu fått prytt med ett sött klistermärke. Även det ifrån Selma.

 

Hon kommer garanterat att vara min solstråle här nere. När jag sovit ca 2, 2,5 timme på eftermiddagen vaknade jag till, komaliknande, och kände hur mycket jag redan saknar alla där hemma. Jag tänkte på min familj. Och kände mig så ledsen, tänkte en kort stund att jag vill hem igen! Fällde ett par tårar. Tänkte att jag ska nog gå upp till Maria & Selma och se om de vill göra något med mig. Så att jag har något annat att tänka på. Precis när jag klätt mig knackade det försiktigt på dörren. Selma! Hade hon hört mina tankar? Där står hon gullegrisen med en bricka med mat! Jag frågade om hon ville komma in. Så medan jag åt underhöll hon mig och bjöd mig på en massa leenden! Senad följde jag med henne upp för att tacka för maten. Så nu har vi spelat spel och pratat hela kvällen hon, jag & Maria.

 

♥

Mycket har hänt sedan jag sist skrev. Men en sak hade jag rätt om. Det här året kommer att bli underbart! Jag sitter just nu på waynes coffé på arlanda och väntar på att de ska öppna min gate så att jag kan borda planet. Planet som ska ta mig till Side i Turkiet där jag ska jobba i 6 månader!

 

Jag har inte fattat än att det är sant tror jag. Är väldigt lugn faktiskt. Det jobbiga var att säga hejdå till familjen. Men nu har jag samlat mig med Babben Larssons bok och tänkte göra ett snabbt inlägg. 

 

Ska strax ta mig till min gate igen och se om de öppnat den. Så att jag inte missar mitt plan ;)

00.30 lyfter jag och mitt liv kommer aldrig att vara det samma mer. Min dröm är här nu. Den blir verklighet nu.

 

Jag kommer "på begäran" att blogga mer nu när jag är borta! Men just nu har jag inte riktigt ro nog att gå igenom hela historien. Men ni kommer att få veta! :-)

 

Ha det bra nu i Sverige! Om en och en halv timme åker jag dit palmerna bor! 

 

♥

 

 

 

 

Jag önskar du ville prata med mig. För jag kommer sakna dig galet mycket!

Prov inlägg!