pillaas

Jag är så danssugen så jag tror jag smäller av! Så himla synd att dom inte har något dansställe som spelar MIN musik här. Jag har inte direkt något bra ljud hemma så att jag kan shakea loss ordentligt. Det är liksom datorhögtalarna. Hihi. Men gud vad jag skulle behöva typ ett Zumbapass!

Jag ska snart köra en timme i gymet i alla fall, får nöja mig med det! Jag har faktiskt inte kunnat träna på 3 hela dagar och det har ju dragit ner humöret rejält.. Så äntligen kan jag köra hårt igen! :-)

 

Jag har i stort sett börjat jobba 15-24 nu. Underbar tid! Sen är jag ju såklart flexibel. I ordets sanna befattning (säger man så?). Igårkväll (läs natt) så frågade jag Hasan vilken tid jag skulle jobba idag. Vilket han inte riktigt kunda svara på. Men han sa att jag går väl ändå ner och äter frukost? Jo det gör jag ju sa jag och så lämnade jag et så. Tänkte att det blir säkert 15-24. 

Så vid frukost idag hade de andra konferens på turkiska och så kom dom fram till att jag skulle jobba dag. Ja okej. Då gör jag det! Jag kom ju på att det är ju en perfekt dag att jobba dag. Jag kan ju se Eurovision ikväll ;-) Så jag gjorde mig i ordning och började planera på hur och var jag skulle kolla Eurovision! Så knackar Maria på dörren och vi ska iväg. Jag kommer ut genom proten, på väg till jobbet, så ser Hasan fundersam ut.. "Förlåt mig Penny! Kan du komma kl 15 istället?" Haha! Tur att jag är flexibel som sagt! Klart jag kan komma 15. "Tack du är sååå snäll!". Här finns det inte mycket till planering och jag har aldrig fått använda min flexibilitet på detta sätt förut! 

 

Jag har kanske varit lite dålig på att blogga på senaste, men jag ha liksom byggt upp en vardag. Det är egentligen inte mycket speciellt som händer. Fast ändå är liksom allt speciellt. Jag trivs så otroligt bra och när jag tänker på det. Att jag lever här i Side, i min dröm. Så blir jag alldeles lycklig inombords. Det licksom pirrar i kroppen och jag känner mig kär. Kär i mitt liv.

Sen får jag som sagt lov att påminna mig själv om detta ganska så ofta. Fast det är ganska så enkelt att komma på banan igen när man kommer ihåg hur många underbara människor man har omkring sig.

Som anne, Louise, Maria och Selma. Dem är mina guldklimpar här! Får mig alltid på bra humör. år mig alltid att skratta och känna lycka! Varje dag känner jag lycka! Det är så långt ifrån vad mitt liv har varit förut så jag har julafton varje dag. Det är en underbar känsla!

 

Nu ska jag ladda för att köra en timme i gymet, slänga in en tvätt i maskinen för det kan bli bra torkväder faktiskt. Sen ska jag skura badrummet innan jag vilar en stund innan jobbet. För att liksom bryta av denna lyckohistorie så att ni vet att jag inte bara hoppar omkring på rosa moln. Jag måste faktiskt skrubba mitt badrum också. Tyvärr. Haha!