pillaas

Det var inte så läskigt som jag hade trott. Allting gick hur smidigt och smärtfrittsom helst! Jag kom på planet på Arlanda och innan jag visste ordet av var vi i luften. 

Jag hade gärna sovit hela flygturen, då det var mitt i natten. Men såklart ska de ju fram med mat, sen bort med mat, sen prata lite hit och lite dit. Jag tror att jag kanske slumrade en tredjedel av första flygresan?

 

Maten på flyget var förvånansvärt god! Det var en frukostomeltt ch lite annat. Frukost kl 02 på natten.. Men det var trevligt att äta god flygplansmat för en gångs skull :-)

 

Jag tror i stort sett jag var ensam svensk på planet. Bara folk som skulle hem och antagligen hälsa på familj och vänner. En hel del svensktalande, men ursprungligen härifrån turkiet. Besättningen var också härifrån och ibland var det svårt att höra vad de sa i högtalarna, så jag visste inte riktigt om det skulle bli förseningar eller så? Men det visade sig att det gick bra och vi sjönk ner emot Istanbul.

 

WOW! Istanbul är otroligt vackert uppifrån himlen nattetid. Var riktigt fint att se på. Tyvärr fick jag ingen bra bild med min kamera så att jag kan visa er :-( Skulle ha tagit en bild med telefonen, men den var ju såklart av.. dessvärre var det ljust när jag lyfte igen oh d hade jag heller ingen fönsterplats. Jag får hoppas på att jag får en fönsterplats när jag ska hem till Sverige igen, och resa nattetid, så ska jag komma ihåg att ta en bild!

 

Jag kommer föresten at visa er massa bilder sen. Men jag är väldigt trött idag och känner att jag behöver sova, så orkar inte "krångla" med det. Hoppas det är okej?

 

Istanbuls flygplats är verkligen enorm. Jag gick och gick och gick och gick innan jag kom fram till en mega-hall med skyltar hit och dit. Kände mig så liten! Men hittade rätt snabbt dit jag skulle och fick sätta mig, ännu en gång, som enda svensk vid gaten för flyget som skulle ta mig till Antalya.

 

Två timmar skulle jag vänta. Och det hade varit skönt att få slumra lite tänkte jag. Men det var ättare sagt än gjort. Nackdelen med en sån stor flygplats är att det är MÅNGA flighter att ropa ut i högtalarna! Minst varannan minut ropade dom. På turkiska, sen på engelska. De kom på löpande band! Så ingen vila där inte.

 

Hela resan har gått väldigt smidigt ända tills jag landade i Antalya. Där skjulle min transfer vänta. Men jag kom ut med mina tunga väskor och där stod en massa chaufförer och väntade. men ingen till mig? Jag gick och frågade någon som sa åt mig att gå hela långa vägen till vänster. 300 meter sa han. Jag kan svära på att det var mer. När jag väl kommer dit finns ingen där heller. Svettig, trött och utmattad frågade jag där om hjälp. Då sager dem att jag ska gå tillbaka alla de där hundratals metrara, för det var där jag var från början. Men tur för mig så hojtade någon åt mig på vägen och ringde dem istället, sa att de skulle komma till mig. TACK! 

 

Kan tillägga att min stora väska vägde 28,5 kg och ena hjulet är snett och rullar inte?! Så jag fick släpa den efter mig! 

 

En halvtimme satt jag, minst, innan det dök upp en buss för mig att sätta mig i. Som första person?! Sammanlagt tog det 2 timmar innan jag kom iväg från flygplasen. Så runt lunch var vi framme i Side, varpå chauffören frågar MIG vart hotellet jag bett om transfer till ligger. För det vet ju jag?

Efter en stund kom jag ändå fram till hotellet. och där, precis runt hörnet, ser jag skylten. Marias butik. Och äntligen var jag framme :-)

 

Maria välkomnade mig med en stor kram! Och nu har hela första dagen gått :-)

 

God natt.

 

♥

Ja, då var jag på plats. Känns jättekontigt men spännande. Ligger nu i min bäddade bäddsoffa och tittar på de vita väggarna. Lite halvparanoid över om det finns massa kryp där?! Hehe. Lägenheten är kanonstor. Har ju en hel våning för mig själv!! Till och med ett gym! De ni ;-) Hehe. 

Standarden är såklart inte den man är van vid i Sverige och min första dusch var lite fisförnäm! Jag kollade även där hela tiden runt mig efter småkryp :-P Det lär väl ge sig när jag bott in mig. Jag är ju alltid lite basillskräck innan jag bott in mig. Hehe.

 

Imorgon kommer jag garanterat väckas av tuppen som galer! Säger man galer?! Den sjöng då på för full hals idag när jag försökte sova igen mig lite på middan. Jag har en rätt så mysig utsikt! Ska visa er sen. Och en jättebalkong! Jag kommer till och med ha lyxen att få hit en ugn!! Nu har jag varken kylskåp eller garderob, men det ska komma i veckan. Jag tror att jag kommer att kunna trivas bra i den här lägenheten. Om inte annat så har Selma sina söta små knep som gör det hemtrevligt! :-)

 

Selma är Marias dotter. Maria är min chef, ägare till butiken där jag ska jobba. Selma har varit urgullig hela dagen och pratat på bra duktigt. Hon hade plockat blommor till mig som stod här och välkomnade mig på skrivbordet. Och så klippte och klistrade hon ihop en hjärt-blomma direkt när jag kom till butiken, som jag nu fått prytt med ett sött klistermärke. Även det ifrån Selma.

 

Hon kommer garanterat att vara min solstråle här nere. När jag sovit ca 2, 2,5 timme på eftermiddagen vaknade jag till, komaliknande, och kände hur mycket jag redan saknar alla där hemma. Jag tänkte på min familj. Och kände mig så ledsen, tänkte en kort stund att jag vill hem igen! Fällde ett par tårar. Tänkte att jag ska nog gå upp till Maria & Selma och se om de vill göra något med mig. Så att jag har något annat att tänka på. Precis när jag klätt mig knackade det försiktigt på dörren. Selma! Hade hon hört mina tankar? Där står hon gullegrisen med en bricka med mat! Jag frågade om hon ville komma in. Så medan jag åt underhöll hon mig och bjöd mig på en massa leenden! Senad följde jag med henne upp för att tacka för maten. Så nu har vi spelat spel och pratat hela kvällen hon, jag & Maria.

 

♥

Mycket har hänt sedan jag sist skrev. Men en sak hade jag rätt om. Det här året kommer att bli underbart! Jag sitter just nu på waynes coffé på arlanda och väntar på att de ska öppna min gate så att jag kan borda planet. Planet som ska ta mig till Side i Turkiet där jag ska jobba i 6 månader!

 

Jag har inte fattat än att det är sant tror jag. Är väldigt lugn faktiskt. Det jobbiga var att säga hejdå till familjen. Men nu har jag samlat mig med Babben Larssons bok och tänkte göra ett snabbt inlägg. 

 

Ska strax ta mig till min gate igen och se om de öppnat den. Så att jag inte missar mitt plan ;)

00.30 lyfter jag och mitt liv kommer aldrig att vara det samma mer. Min dröm är här nu. Den blir verklighet nu.

 

Jag kommer "på begäran" att blogga mer nu när jag är borta! Men just nu har jag inte riktigt ro nog att gå igenom hela historien. Men ni kommer att få veta! :-)

 

Ha det bra nu i Sverige! Om en och en halv timme åker jag dit palmerna bor! 

 

♥

 

 

 

 

Jag önskar du ville prata med mig. För jag kommer sakna dig galet mycket!