pillaas

Det var inte så läskigt som jag hade trott. Allting gick hur smidigt och smärtfrittsom helst! Jag kom på planet på Arlanda och innan jag visste ordet av var vi i luften. 

Jag hade gärna sovit hela flygturen, då det var mitt i natten. Men såklart ska de ju fram med mat, sen bort med mat, sen prata lite hit och lite dit. Jag tror att jag kanske slumrade en tredjedel av första flygresan?

 

Maten på flyget var förvånansvärt god! Det var en frukostomeltt ch lite annat. Frukost kl 02 på natten.. Men det var trevligt att äta god flygplansmat för en gångs skull :-)

 

Jag tror i stort sett jag var ensam svensk på planet. Bara folk som skulle hem och antagligen hälsa på familj och vänner. En hel del svensktalande, men ursprungligen härifrån turkiet. Besättningen var också härifrån och ibland var det svårt att höra vad de sa i högtalarna, så jag visste inte riktigt om det skulle bli förseningar eller så? Men det visade sig att det gick bra och vi sjönk ner emot Istanbul.

 

WOW! Istanbul är otroligt vackert uppifrån himlen nattetid. Var riktigt fint att se på. Tyvärr fick jag ingen bra bild med min kamera så att jag kan visa er :-( Skulle ha tagit en bild med telefonen, men den var ju såklart av.. dessvärre var det ljust när jag lyfte igen oh d hade jag heller ingen fönsterplats. Jag får hoppas på att jag får en fönsterplats när jag ska hem till Sverige igen, och resa nattetid, så ska jag komma ihåg att ta en bild!

 

Jag kommer föresten at visa er massa bilder sen. Men jag är väldigt trött idag och känner att jag behöver sova, så orkar inte "krångla" med det. Hoppas det är okej?

 

Istanbuls flygplats är verkligen enorm. Jag gick och gick och gick och gick innan jag kom fram till en mega-hall med skyltar hit och dit. Kände mig så liten! Men hittade rätt snabbt dit jag skulle och fick sätta mig, ännu en gång, som enda svensk vid gaten för flyget som skulle ta mig till Antalya.

 

Två timmar skulle jag vänta. Och det hade varit skönt att få slumra lite tänkte jag. Men det var ättare sagt än gjort. Nackdelen med en sån stor flygplats är att det är MÅNGA flighter att ropa ut i högtalarna! Minst varannan minut ropade dom. På turkiska, sen på engelska. De kom på löpande band! Så ingen vila där inte.

 

Hela resan har gått väldigt smidigt ända tills jag landade i Antalya. Där skjulle min transfer vänta. Men jag kom ut med mina tunga väskor och där stod en massa chaufförer och väntade. men ingen till mig? Jag gick och frågade någon som sa åt mig att gå hela långa vägen till vänster. 300 meter sa han. Jag kan svära på att det var mer. När jag väl kommer dit finns ingen där heller. Svettig, trött och utmattad frågade jag där om hjälp. Då sager dem att jag ska gå tillbaka alla de där hundratals metrara, för det var där jag var från början. Men tur för mig så hojtade någon åt mig på vägen och ringde dem istället, sa att de skulle komma till mig. TACK! 

 

Kan tillägga att min stora väska vägde 28,5 kg och ena hjulet är snett och rullar inte?! Så jag fick släpa den efter mig! 

 

En halvtimme satt jag, minst, innan det dök upp en buss för mig att sätta mig i. Som första person?! Sammanlagt tog det 2 timmar innan jag kom iväg från flygplasen. Så runt lunch var vi framme i Side, varpå chauffören frågar MIG vart hotellet jag bett om transfer till ligger. För det vet ju jag?

Efter en stund kom jag ändå fram till hotellet. och där, precis runt hörnet, ser jag skylten. Marias butik. Och äntligen var jag framme :-)

 

Maria välkomnade mig med en stor kram! Och nu har hela första dagen gått :-)

 

God natt.

 

♥