pillaas

Har ni någonsin simmat i ett lugnt hav under solnedgången? Inte? Då måste ni skriva upp det på er lista "att göra innan min resa på jorden är över".

Det är, utan att tveka, det vackraste jag gjort i hela mitt liv.

 

Tänk er när solen börjar närma sig horisonten. Nästan alla människor har gått hem, för de har legat hela dagen i solen. Du är inte ensam, men det är inte många där som gör något väsen av sig. Vågorna har lagt sig och ytan är alldeles alldeles stilla. Den är som att slukas av evigheten när du går ner i vattnet. Att dra fingrarna längs ytan är som att dra dem över den ljuvaste sammet. Det är inte varmt. Det är inte kallt. Det bara är.

Du lägger dig för att simma, simma, simma tills du inte längre känner sanden under tårna hur långt ner du än sträcker dem. Du kan lägga dig på rygg och flyta i det djupblå vattnet som solen färgat guld. Du kan ligga där och flyta och inte märka något vad som händer omkring dig, medan himlen och ytan går från guld till rosa för att sedan se solen försvinna och lämna ett ljusrosa skimmer efter sig. Aldrig förr har jag upplevt något vackrare. Aldrig förr har jag upplevt ett sådant lugn.