pillaas

Jag önskar ni riktigt förstod vilket underbart och komiskt liv jag lever här i Side! Jag har skrivit i flera dagar i min ”bra-tack-hjälp”bok att jag vill skratta så jag får ont i magen. Och det kan jag lova att jag har gjort idag! Fast när jag väl sitter och skrattar på det där viset känns det så konstigt inom mig. På något vis blir jag nervös i kroppen. Det är en väldigt konstig känsla, som jag inte kan förklara. Den känns ovan. Främmande. Jag nästan hejdar skrattet på grund utav den.  Jag undrar varför?!

Det är i alla fall så galet underbart att få skratta såhär mycket! Jag har varit uppe hos Maria och Selma hela kvällen och vi har svallrat och pratat en massa!  Priset var nog när jag nyligen setat och pratat om att jag känner mig så trygg i butiken.  Jag har så många runt omkring mig där som jag vet skulle ställa upp för mig. Skydda mig. Sen berättar jag för Maria om att jag träffat på en ödla i butiken idag. Visar henne bilden på mobilen. Så säger hon ”och du tog kort på den också! Du har ingen ödlefobi du inte!” Och när jag drog tillbaka telefonen och skulle berätta om hur det hela gick till spiller jag ut mitt glas med Fanta över hela mig och min fina väska. Vi börjar redan här att skratta! Jag börjar torka reda på och berättar om mötet med ödlan.

Jag gick nämligen runt med en hög t-shirtar som jag skulle lägga på plats och så plötsligt kommer en ödla snabbt som tusan springande mot mig. Jag blir så rädd så jag skriker till ”OH MY GOD”! Men inte en enda ens reagerade på att jag skrek! (sen gick jag från andra hållet och fotograferade snabbt som tusan) Då börjar Maria skratta så hon håller på att dö! Hon säger att här går jag och tror att jag har security i butiken! Men inte en enda ens reagerar när jag skriker längre. Typ.. ”jaja.. vad var det denna gången då? Åska? Spindel? Ödla?” Nu förstår jag att detta kanske inte låter så kul i era öron men vi skrattade så jag vet inte vad. Och jag med handduk i högsta hugg och försöker torka upp Fantan.. Tänk att så små saker kan vara så roliga!

Imorse när jag tog en dusch hände dagens första komiska grej. Helt plötsligt när jag står där i godan ro så rasar draperiet med stång och allt ner! Jag reagerar med att ta emot det utan att egentligen fatta vad som hände. Jag försökte få upp det, men det gick inget vidare. Jag förstår inte riktigt denna återkommande ”otur”. Först toaletten som jag spolat med hink i två veckor nu, lampan i köket som inte fungerar, tvättmaskinen som jag inte kan öppna på typ en halvtimme. (då insåg jag att det var så enkelt som att trycka in luckan en millimeter, sen gick den att öppna. Jag hade då tänkt både ringa på hjälp och dra ut kontakten) Och så Fantaglaset. Har jag glömt något?! Jag kan verkligen inte annat än att skratta! Vad är det som händer? Haha!

Jag har också några bilder att visa er för att bevisa att jag, inte är sjuk, på några som helst vis! Jag har ju köpt väska och fick frågan om jag var sjuk eftersom jag inte fotat den och lagt ut den på bloggen?! Så nej.  Jag är inte sjuk. Och för att bevisa det lite extra så kommer här också mina nyinköpta skor, speciellt utvalda för att jobba 9 timmar 6 dagar i veckan! Det är comfort-skor! Här fick jag två par för ett pris som inte skulle gett mig ens ett par sådana hemma i Sverige!

 

Kommer ni ihåg att jag sa att med anne kan man inte vara diskret? Jag säger det igen! Vi pratade idag om utseende och att gå ner i vikt. Jag berättar för anne att jag på dessa tre veckor faktiskt gått ner 5cm i midjan! Hon utropar högt vad roligt det var och vad himla duktig jag är! Vilket såklart är jättekul. Men. Så vänder hon sig och ropar till andra sidan butiken!! ”YUKSEL!!!! BLA BLA BLA..” Ja alltså hon ropade på tyska, vilket jag inte kan återskapa i text. Men hon ropade detta till Yuksel som står i andra sidan av butiken. Vad nu det var bra för? Jag behöver ju inte skämmas alls.. Okej visst. Han kommer också och säger hur himla bra jag är osv, men man ska inte säga något som man inte vill att hela Side ska höra nästa sekund! Haha!

Jag förklarade för henne också att jag kallar henne min turkiska mamma i min blogg. Eftersom hon hade varit inne och sett bilden på sig själv och försökt tyda svenskan. Hihi. Så diskuterade vi dagens mat, vilket ingen av oss är så glada i. Sen går hon iväg och hittar en soppa som vi kan äta. Och säger att nu ska turkiska mamma se till så att du får mat! Så blir din mamma glad där hemma! Och så sätter hon sig och kokar upp soppan. Hon är så rolig. Alltså förlåt om detta inte alls låter roligt för er. Men jag vill ändå försöka berätta om allt som gör mig glad och vad som händer här nere :-)

Igår provade jag på det här med dolmus igen, eftersom jag inte får gå då det blivit mörkt. Denna gången var den helt fullsatt och jag min lilla fegis vågade inte ropa stopp! Så där satt jag tyst och hoppades på att någon skulle av snart.. Jag började fundera om jag skulle vara tvungen att följa med till slutstation, men till slut fick jag gå av. Och gå typ halva vägen fast från andra hållet. Jag måste verkligen lära mig det där hur man åker dolmus!!

Jag hoppas att mitt internet fungerar snart så att ni får följa mig varje dag, utan detta uppehåll. Men det är ju inte samma sak här som hemma i Sverige. Så man får liksom anpassa sig :-)
Idag har jag varit här exakt tre veckor. Jag kan fortfarande inte fatta att jag just nu lever i min dröm!

 ♥