En vecka har gått

Här sitter jag i godan ro, tro klockan inte ens är nio och undrar varför jag redan är så jäkla trött... Sen inser jag att datorn ställt om sig till svensk tid. Förstår hur jag kan vara så trött. Har inte varit så bra på att blogga de senaste dagarna eftersom jag inte mår så himla bra. Jag har det bra här, men det är saker i Sverige som spökar. 
 
Imorse när jag skulle ge mig själv mitt dagliga pepp-talk... vänta nu.. Vi tar kanske det här från början va?
 
När jag åkte hit packade jag ner en massa "må bra" böcker. De som handlar om lycka, självkänsla osv. Jag ha gett mig tusan på att med all denna egentid som jag kommer att ha här så ska jag, en gång för alla, jobba med mig själv. Jag ska bli stark. jag ska bli den glada Pernilla jag en gång brukade vara. Så varje kväll ska jag skriva i min "bra, tack, hjälp" bok. Orkar jag inte på kvällen så gör jag det på morgonen. Sedan. När jag gjort mig klar och väntar på att åka till jobbet. Då börjar jag med mitt pepp-talk. 
Det kan vara allt mellan himmel och jord. Men det hela går ut på att när jag lämnar lägenheten så ska jag känna mig förväntansfull och glad för denna dagen. Till exempel så simpelt som "jag är bra" typ 10 gånger. Eller.. "jag är glad idag".. osv. Kan låta skitlöjligt. men faktum är att det fungerar.
 
Tillbaka till dit jag skulle komma. Imorse när jag gav mig själv mitt pepp-talk kändes det jobbigare än vanligt. Kändes som jag aldrig skulle kunna övertyga mig själv om att det var okej och att jag skulle kunna gå till jobbet på bra humör. Jag slängde mig på sängen och önskade att jag kunde ligga kvar där. Sa till mig själv istället att det faktiskt var okej för mig att vara ledsen. Men kom på att det kan jag vara ikväll.
Jag låg där och stirrade i taket och kom på mig själv. Jag är ju här nu. Jag är där jag alltid drömt om att vara. Jag jobbar utomlands. Bor utomlands. Jag är den som andra vill vara. Jag är ju hur modig och stark som helst. Folk vill vara som jag. Är inte det ganska otroligt?!
 
Hela vägen till jobbet tittade jag ut genom fönstret och tänkte på alla underbara palmer jag passerar till jobbet. Jag passerar PALMER på vägen till jobbet. Det var faktiskt först idag som jag insåg hur mycket en sån liten sak som att säga till sig själv att allt är bra, kan göra. Och dessutom hur mycket en liten sak som att skriva i min bok, "hjälp mig så att den här dagen går fort" (eftersom jag mådde dåligt och bara ville lägga mig igen). Hela dagen gick otroligt fort. Vips var det bara två timmar kvar! Fast då blev det stopp. De två sista timmarna hände INGENTING. Så det blev rätt trist.
 
På vägen hem från jobbet idag stannade jag till på den scandinaviska restaurangen. Dom bjöd på äppel te! Det hade jag ju glömt. Mitt älskade äppel te! Gott!! Pratade lite med dem. Men jag vet inte om dom var så roliga. Stannade till vid en beauty saloon också som skulle ge mig specialpris för att jag jobbar där. Vi får väl se om jag vågar gå dit. Bör nog fråga de andra först ;-) Haha! 
Var in och kollade efter en väska. Sa att jag jobbade hos Maria, så då skulle jag okså få bra pris sa han. Men jag vet inte.. Dom hade inte riktigt det jag ville ha. Så jag sa att jag skulle fundera och komma tillbaka. 
Hejade på någon vid restaurangen uppe vid stora vägen också. Men som vanligt glömmer jag namnen direkt. 
 
Var lättare att åka Dolmus idag. Första som kom var rätt. Och han kom ihåg mig vid mitt bilgi hastanesi så han stannade utan att behöva säga till. Kan det vara för att jag är den enda som inte är turk?!
 
Och vet ni vad roligt?!?! Idag kom ett äldre engelskt par tillbaka som var till butiken igår också och kollade på en tröja till deras barnbarn. Nu kollade dom på samma igen. Vi började prata en massa igen. Jättegullig dam! Och vet ni vad hon säger?! "Your english is very good by the way. At first I thought you where brittish.. But later I was thinking.. no.. she had an accent.." Alltså vilken komplimang att få av en "lady" från england!!! Och så söt allstå. Att man kan bli så glad av att bli kallad "dear" och "love" i var och varannan mening. Helt enkelt världens sötaste lilla dam. Och det har bara gått en vecka än!
 
Igår fick jag massa grejer till lägenheten. Bland annat en ugn, en garderob och ett kylskåp. Fick det av Louise & Kadir som ska flytta till nytt. Så himla snällt av dem! Och Maria. Som fixar allt. Av alla. 
Louise har jag bara träffat lite grann. Hon verkar hur go som helst! Synd att hon inte jobbar i sommar!
 
Nu känner jag att det blev ett väldigt långt inlägg. Och jag vet inte om det ens hänger ihop eftersom jag är så trött :-P Men jag hoppas det ;-)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0