pillaas

Idag var jag till vårdcentralen i Leksand och träffade en kurator som Åsa rekomenderat. Eftersom ABC inte hört av sig, och jag börjar känna mig lite skeptisk.. Hon var jättegullig! Men det värsta är väl ändå att sitta där och försöka dra ihop hela sin livs historia på en timme?! Hon satt med papper efter papper och försökte rita ihop min familj, samt en tidslinje med händelser och flyttar.. En enda röra, kan man kalla det. Jag tänkte för mig själv att egentligen skulle jag kanske skriva ett häfte om mig själv, som jag kan lämna till alla nya. "Här! Det här är jag. Nu kan vi börja!"

Att summera mitt liv är inte lätt. Efter att vi dragit över vår timme en aning så sa hon det att jag skulle behöva en riktig, stadig, kontakt. Hos henne kan jag ju tyvärr bara gå 10 gånger, och det trodde inte hon räckte. Och det är väl sant. Jag skulle behöva en stadig kontakt. Men hur stadigt blir det då, om jag har tänkt flytta runt och ha mig?!

Jag saknar Mia! Jag kanske skulle slänga iväg ett mejl. Se om hon jobbar kvar? Eller om hon kanske bytt, så jag har möjlighet att träffa henne igen?

 

I alla fall. När jag cyklade till jobbet funderade jag mer på det här med "ett häfte om mig själv".. Kanske vore det inte så dumt ändå? Sätta sig och gå igenom gamla dagböcker.. Kolla på min gamla tidslinje, som jag skrev när jag gick hos Mia. Och sen, helt enkelt, skriva ner sitt liv?! Gräva i mig själv och de händelser jag gått igenom. Se om det finns saker i mina dagböcker som jag inte minns? Som jag skrev om igår.. Se vad som händer. Vad som dyker upp. Helt enkelt terapi på egen hand.

 

Vad tror ni om det?