En kväll i Side

Idag har det varit bättre stämning på allihopa! De som var ledsna var glada igen & sjuka var friska! Känns skönt. Jag behövde det idag för idag har jag varit ledsen. Jag kommer seriöst inte kunna lita på någon igen. Inte på mycket mycket länge. Jag har bestämt mig för att inte ha någon kille på väldigt väldigt länge. Jag ska vara själv nu. För jag är den enda jag kan lita på. Den enda som inte sliter mitt hjärta i bitar. Jag ska älska mig själv nu. Ingen annan.
 
Jag ska återgå till dagen. Det var ungefär lika trögt i butiken idag. Inte mycket kunder. Mest tyskar. Mot eftermiddan/kvällen kom det dock en del svenskar och norrmän. Och det är ju kanonkul! Jag har tillochmed sålt jeans idag ;-) Som jag inte vet nånting om! Och sådand är ju alltid kanonkul!
 
Idag har jag stött på mina första spindlar också! Usch! En liten men tjock en som hoppade! Det tycker jag de kan låta bli! Usch vad äckligt. Sen när jag sopade så kom det fram en sån där stor äcklig en, typ som den som bodde i min suga under hela vintern... Jag tycker nog de kan hålla sig borta ändå :-/ Senare när vi satte oss en stund kom såklart en och landade på min arm, sen vidare ner på benet. Usch. Blä. Som tur är har jag inte gallskrikit ännu. Men kommer säkert en dag när dom är alldeles för närgångna... 
 
Efter jobbet idag var jag ändå ganska pigg så jag tog mig en liten promenix längs stranden. Han väl gå i max 2 minuter innan jag blev haffad av en restaurang-inkastare (tror jag iaf) som började prata massor. Jag insåg att det inte var mycket att se åt det hållet ännu. Så jag stannade och pratade lite om Side och om den kommande säsongen. Jättetrevligt. Men efter 30 minuter gick jag tillbaka igen och Tyska Maria haffade mig och var så förvånad att jag var kvar. 
Pratade en stund till med henne tills dom fick kunder, då gick jag uppåt för att hitta en market.
 
Jag gick hur långt som helst innan jag hittade en market. En 7/24 som de kallar det här. Jag som tyckt med bil att den ska vara så nära. Men inte till fots heller. Jag gick nästan bort mig. Sen skulle jag hitta en dolmus. Hann hela vägen tillbaka innan det kom en dolmus till mig. Denna gången var det iaf rätt med en gång. Och som enda oturk hade jag turen att han kom ihåg var jag skulle av. För i mörkret såg jag ju inte mitt hastanesi?!
 
Mötte Maria i trappen när jag kom hem så jag gick med henne och hämtade hem Selma. Sötnosen. Vi stod ute en stund och hon busade med Hugo. Jag räknade stolt till 6 och nu har jag fått tre nya siffror. Eller egentligen fyra. Men 7-9 var svårare, så få se om jag kan dem imorgon ;-)
Plötsligt skriker Selma RÅTTA!! Så vi fick lov att gå in! Jag & Maria hoppas ändå på att det var en kattunge. Inga råttor här tack!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0