Kvällarna är värst. Det är på kvällen jag är van att du alltid finns. Försöker distrahera mig med TV och något att läsa. Men till slut måste jag stänga av allt för att sova. Det är då det onda är tillbaka. Jag vill sova med dig. Höra din röst.
Snälla gör allt bra.
Alla säger att det kommer bli bättre. Det kommer kännas bättre..
Det blir bättre med tiden. Allt kommer bli bra.
Men när två personer älskar varandra, men det bara går inte just nu. Han har sitt och hon har sitt.. Men de båda saknar varandra och de båda har så stora känslor för varandra. Hur blir det bra då? Hur kan man gå en dag utan att sakna?
Jag kan på riktigt säga att jag aldrig har kännt den här typen av smärta i hjärtat förut. Det är en sån konstig ond känsla som ligger över hela mitt bröst.. och jag förstår inte hur någonting nånonsin ska kunna läka den. Hur ska jag någonsin kunna känna mig lätt och glad igen?! Det här är det svåraste jag hittills behövt gå igenom..
Du säger till mig att det kommer att bli bra. Men jag undrar när? Och hur ska jag göra för att ta mig egenom det här?
Jag kan inte sluta gråta.. Det är som en kran som inte går att stänga av.. En stund då och då känner jag mig förvirrad och vet inte riktigt var jag har mina känslor, men sen kommer de ikapp och kranen är vid öppen igen..
Jag äskar dig och jag ville aldrig att det skulle komma till det här.
Kvällarna är värst. Det är på kvällen jag är van att du alltid finns. Försöker distrahera mig med TV och något att läsa. Men till slut måste jag stänga av allt för att sova. Det är då det onda är tillbaka. Jag vill sova med dig. Höra din röst.
Snälla gör allt bra.
Alla säger att det kommer bli bättre. Det kommer kännas bättre..
Det blir bättre med tiden. Allt kommer bli bra.
Men när två personer älskar varandra, men det bara går inte just nu. Han har sitt och hon har sitt.. Men de båda saknar varandra och de båda har så stora känslor för varandra. Hur blir det bra då? Hur kan man gå en dag utan att sakna?
Jag kan på riktigt säga att jag aldrig har kännt den här typen av smärta i hjärtat förut. Det är en sån konstig ond känsla som ligger över hela mitt bröst.. och jag förstår inte hur någonting nånonsin ska kunna läka den. Hur ska jag någonsin kunna känna mig lätt och glad igen?! Det här är det svåraste jag hittills behövt gå igenom..
Du säger till mig att det kommer att bli bra. Men jag undrar när? Och hur ska jag göra för att ta mig egenom det här?
Jag kan inte sluta gråta.. Det är som en kran som inte går att stänga av.. En stund då och då känner jag mig förvirrad och vet inte riktigt var jag har mina känslor, men sen kommer de ikapp och kranen är vid öppen igen..
Jag äskar dig och jag ville aldrig att det skulle komma till det här.
