Det turkiska bollsinnet
Idag har varit en himla seg dag på jobbet. Knappt några kunder alls på hela dagen. De som kommit har mest varit tyskar och de tar med fördel Tyska Maria hand om. Och så de andra som kan tyska. Jag har ju bara haft två lektioner än.. Jag och Tyska Maria har lektion för varandra! Det hon lär sig på svenska lär jag mig på tyska! Hur bra som helst ;-) Fast det fastnar mycket fortare för henne, vilket är orättvist. Men jag får väl skylla på att jag lär mig tre turkiska ord om dagen också :-P
Jag har en hälsning till mamma från Turkiska Maria också! Hon säger att du kan vara lugn, hon mammar mig. Så att jag inte ska bli sjuk. Haha! Hon tycker att jag är bra för hennes dotter lyssnar inte på henne men det gör jag. Så mamma, du behöver inte oroa dig för mig säger hon :-P
Hon säger också att hon ska laga ordentlig mat åt oss (bara för att vi fick vita bönor idag & det hatar hon) och att jag har ett sött ansikte. Man blir så glad när man hör sånt :-)
Idag har det varit sol hela dagen men tamejtusan blåst storm! Vi har srungit efter både den ena och den andra manekängdockan! Folk kommer in hela tiden som kommit samma dag som jag och är så bruna och fina! Jag är fortfarande blek :-( Står ju i butiken alla bra soltimmar. Den är ju liksom påväg ner när jag åker hem.
Utsikten från andra delen av butiken!
När dagen väl kommit igång och det kommit lite kunder kommer Hassan och säger att han skickar hem mig för idag! Typiskt.. :-P
Så nu skulle jag alltså lära mig åka dolmus. HUR FAN ÅKER MAN DOLMUS?! Jag visste knappt var jag skulle. Så han skulle be någon visa mig vägen. Yepp.. Om jag drog vinstlotten eller nitlotten vet jag inte. Men det blev Yuksel (har ingen aning om hur det stavas) med motorcykel!!! Första gången som jag åker motorcykel kan jag lova! Med påsar i händerna så jag knappt kunde hålla i mig. Oh yes!
Jag kom då fram till stora vägen där dolmusen kommer iaf och ställde mig lyckligtvis på rätt sida. Helt ute och cyklar är jag ändå inte. Så hoppair jag på! "Bilgi hastanesi" säger jag, varpå jag får svar på turkiska och en handvifting som jag tolkade som "sätt dig bak".. När jag är påväg att sätta mig ropar hela dolmusen "no no!! next one!!" Inte ett dugg pinsamt. Jag hoppar alltså ur dolmusen och in i nästa. Sätter mig ner och den åker iväg. När nästa och nästa och nästa kommer på så går de direkt fram och betalar... Ehm.... Jag har inte betalat.. Än en gång känns det inte alls pinsamt.
Jag funderar på hur man tar sig av en sån här.. Tänker att jag håller ögon och öron öppna för hur de andra gör! Helt plötsligt dalar mitt Bilgi hastanesi förbi och jag får lov att lite snyggt gå fram och be om att få bli avsläppt och betala. När mitt stopp redan var förbi. Utan att ha en aning om hur man egentligen får stopp på en dolmus. Utan att göra bort sig? Eller sitter de andra helt enkelt kvar tills de blir avkastade? :-P
Sen mina vänner ska man inte vara så självsäker och tro att man kan ta marketen på hemvägen när man bara fått visat vägen åt andra hållet! Det blev en omväg i okända kvarter. Och en sväng förbi moskén.. Fast till slut hittade jag iaf både marketen och hem.
Hemma var Selma, Hugo och Maria ute och spelade mot tennisväggen. Jag stannade ute och pratade lite och gosade med en kamoflerad Hugo!
Innan vi skulle in för källen ville Selma att vi skulle leka en boll-lek. Som går ut på att fånga en tennisboll i luften utan att vara beredd och om man missar kasta denna bollen på någon annan för att bli av med den. (i snabba drag). Jag skrattade och sa att det blir nog bra med mitt bollsinne och mörkret som föll. Dessotom var tennisbollen ungefär lika kamoflerad som Hugo. Men hör och häpna! Jag tog ju hur många bollar som helst! En var ren tur för jag såg verkligen inte bollen men sprang åt det håll jag såg den flög, med öppna händer och hade turen att den landa rätt. Haha! Men visst tusan är det så. Att här har jag nog smittats av Det turkiska bollsinnet!
När vi skulle in och säga hejdå la sig Hugo snyggt utanför min dörr. Vad tror ni han menade med det?!
♥
Kommentarer
Trackback
