Att skratta så man får ont i magen

idag har det varit kallt. Regnigt, grått och kallt! Det possitiva med detta är att folk är inställda på shopping. Alltså är de flesta i butiken för att handla! Alltså har det varit folk i stort sett hela dagen som shoppat loss. En del svenskar idag med, men inte så många av dem som shoppade tyvärr. Ett danskt par dock som jag hjälpte med jeans. Tjejen hittade ett par jeans som behövdes läggas upp, vilket jag fixade helt utan hjälp denna gången! Är priserna som är lite osäkra. Men jag säger ett ca pris, ber dem prova vilka de vill ha så kan vi kolla det exakta priset sen. Och än har inte en enda ångrat sig när det får reda på priset. Så jag tror min taktik är bra där ;-) Hihi!
 
Jag var föresten ner på frukost med Kadir & Hatidje idag. Var bara Hatidje där när jag kom och skulle fråga om dom hade ätit frukost redan. Men hon förstår ju tyvärr inte vad jag säger. Vilket är så synd för hon är verkligen hur söt som helst! Men när Kadir kom förstod jag att dom inte ätit än för han kom med en påse ägg :-P
S jag slog mig ner. Och snart var frukosten serverad. Kändes lite dumt att bara sitta där medan dom fixade, men dom var så inne i sitt så jag ville liksom inte vara ivägen. När vi åt frukost satt dom och pratade på turkiska och jag satt tyst och åt. Kändes också rätt så dumt. Men jag antar det blir bättre. Det kommer väl ge sig liksom. Är väl alltid lite stelt i början.
 
I min "bra, tack, hjälp"-bok har jag skrivit i flera dagar: "hjälp mig skratta så jag får ont i magen". Ni vet ett sånt där skratt som kommer direkt ifrån hjärtat och som bara inte tar slut. Det hade jag kunnat gjort idag. Jag säger kunnat för jag bet mig hårt i läppen för att hålla mig. Och det tog säkert en kvart innan jag kunde koncentrera mig ordentligt utan att vara påväg att brista ut i gapskratt. (Hur hade det sett ut liksom, en kvart senare börjar jag skratta så jag dör?!) I alla fall höll jag mig för att vi hade så mycket kunder i butiken. och för att inte skämma ut personen i fråga. Alltså nu när jag tänker på det ser jag det framför mig och småfnittrar för mig själv. 
Det kommer säkert inte alls låta roligt när jag berättar. Man måste liksom se det för att förstå. Men jag antar att ni är nyfikna så jag försöker. Butiken är ju uppdelad i två sidor. På ena sidan har vi jeans och lite annat och den andra massor av tjöjor, tunikor och klänningar bland annat. Jag står på sidan med tröjor och avvaktar ifall ett par utvalda kunder behöver min hjälp. (Man ska inte springa fram direkt dom kommer och skrämma iväg dem) I ögonvrån ser jag Yuksel gå över mot jeanssidan, där vi har vatten & te. Jag ser att han liskom tar satts och tittar automatiskt dit, precis när han tar (lite skrytigt) ett jämfotahopp över en stor bänk (hahaha måste skratta för mig själv igen) som står precis framför, med massa t-shirtar på. Han snubblar på översta delen och nästan ramlar av bänken, men lyckas liksom lite snyggt ställa sig i fallet på andra sidan bänken. Och man såg riktigt (ni vet som man gör när man ramlar offentligt) hur han stod och tänkte "hoppas ingen såg det där" medan han tog sitt vatten, innan han tittade sig omkring ifall någon verkade ha sett. Alltså jag höllpå att dö! Det såg så galet roligt ut!
 
Jag har så roligt med Tyska Maria också. Hon är så rolig. Bara sådär vardagsrolig. Vi står och packas kläder och hon sjunger med på ett fjantigt sätt till radion. Det bara livar upp så mycket att få skratta lite emellanåt! Jag äskar dessa människor!
 
Det är ovanligt tidigt för mig att sitta och skriva blogg. Jag brukar alltid prata en stund med Maria och Selma innan jag går in till mig och skriver. Men dom är ju på tennisturnering och jag har varit helt ensam i huset. Tur att Hugo är utanför! Men hörde nyss någon i dörren så jag antar att Kadir har kommit hem. Känns bra att veta att det är någon mer i huset!
Jag ska väl ägna denna tiden jag har om kvällarna till att få i ordning lite här i lägenheten bland annat. 
 
Igår när jag var uppe & var med när Selma gjorde läxa. Sånna här stora projekt hade inte jag när jag gick i tvåan :-O
 
Dagens lunch som vi fick av restaurangen intill för att om det var chefen(?!) som dött.
Jag vet inte. Det var Tyska Maria som gestikulerade och förklarade på knagglig engelska med tysk brytning.
De där små bollarna till vänster var suuuupersöta! De var dränkta i sockerlag. Med socker som typ hade tillsatt socker?! Nä men galet söta!
 
Söting Hugo!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0