Ibland är världen emot en..

Vilken dag! Helt sjukt. Jag var en sväng hos Anna idag och Carro skulle hämta upp mig där innan träningen. Halv fem kom hon och när vi skulle starta bilen hände ingenting. Vi puttade och fipplade men inget hände. Det kom lyckligtvis nån gubbe och hjälpte oss att putta igen och så fick vi igång den. På ettan och tvåan puttrade vi och stuttsade hem till mig för att hämta mina träningskläder. "Det här går inte!" Vi ringde Monika och bad att få låna hennes bil, men när Carro skulle släppa av mig (bokstavligt talat) i farten så stannade bilen IGEN. och vi fick inte igång den.... Vi puttade som galningar men fick ingen fart. Så vi fick putta den till parketingen och Carro fick springa som en galning till hennes mamma och hämta hennes bil. Jag tog de stora väskorna och tog mig mot korsningen!

När vi väl var framme och drog våra kort hade passet redan börjat. Vi har nog aldrig bytt om så fort! Och Maries pass har aldrig varit så jobbigt! Vi trodde vi skulle ramla ihop båda två innan slutspurten!
Man ska va envis :)

Nu har jag delat ut mina kläder både här och där inför imorgon. Bara jag kvar. Vad ska JAG ha på mig då?! Jag får göra en sån där "sista minuten" grej.. Brukar gå bäst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0